Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SVANTE STENSSON STURE
varor till Sverige. Därför ha vi beslutat att åter störta
honom från tronen. Och om I viljen giva oss handen,
herr Svante, skola vi sätta eder ditupp.
svante Sture. Aldrig skall jag giva eder handen till
något slikt!
Marcus Meier. Betänken eder väl, herr Svante! Kan icke
det leka en ung junker i hågen: att bära en kungakrona,
att bliva herre över ett stort rike?
Svante Sture. Jag har svurit kung Gustav trohet, och
en svensk man, herr Marcus, byter icke tro, såsom en
krämare byter varor.
Marcus Meier (i hotande ton). Ar detta ert fasta ord, herr
Svante ?
Svante Sture. Det är mitt sista ord.
Marcus Meier. Nåväl, viljen I icke med godo sluta er till
OSS, så skolen I göra det med ondo (klappar i händerna).
Scen V.
De förra. Några lybska knektar störta in. Sedan Liittke Möller, som
stannar nere vid dörren.
Svante Sture (lägger handen på sin värja). Vad är meningen
med detta, herr Marcus?
(En knekt fattar honom bakifrån i armarna, innan han hunnit lyfta värjan.)
marcus Meier. Det betyder, herr Svante, att nu skolen I
följa mig till Lybeck. Och vi få väl se, om I ej
småningom kommen pä bättre tankar.
Svante Sture (får se uuttke Möller). Liittke, du har förrått
mig som en förtvivlat ärelös skalk.
Marcus Meier (tui knektarna). Binden honom!
Svante Sture. Min kropp kunnen I fängsla, men min själ
förbliver dock fri. Och icke skolen I få mig till att svika
min konung, Marcus Meier!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
