Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SVANTE STENSSON STURE
vid dig, Margareta! Tack för att du talat öppet till mig!
Nu smälte den, den bitterhet som legat som is kring
mitt hjärta–-Nu kan jag minnas vår ungdoms
fagra dröm utan att där skär ett missljud igenom —
(lutar sitt huvud mot hennes knä, snyftar till).
DROTTNINGEN (lägger för ett ögonblick sin hand på hans huvud).
Gud give dig tröst, Svante!
Svante (lyfter upp huvudet). Så har jag då blott att bjuda
dig farväl, Alargareta.
dottningen. Farväl, Svante! Tåliga och tappra måste vi
vara. Gud skydde dig!
Scen VIII.
De förra. Kung Gustav.
Konungen (träder hastigt in från fonden, studsar, då han får se Svante
på knä, rynkar vredgad ögonbrynen och lägger handen på svärdsfästet).
Vad betyder detta?
Drottningen (hastigt). Herr Svante, som nyss kommit hem,
ber mig bli hans förespråkare. Han önskar min syster
Märta till brud.
Konungen (lugnad, glatt). Det vare honom beviljat (skämtsamt).
Du har brått med att söka en brud, min unge frände.
— Strax som du kommer hem från den lybska
fångenskapen, ärnar du låta dig smidas i nya bojor. Nuväl,
Märta skall passa dig gott: om du är vek, så är hon
karsk och styvsint. Själv vill jag komma och dansa på
edert bröllop. Jag skall mana på fru Ebba, att hon icke
dröjer länge med att rusta till det–— Men du
ser tyst och allvarlig ut, Svante? Är det glädjen som
gör dig tyst?
Svante. Ja, eders nåde, det är visst glädjen–-En
tung börda har nyss lyfts från mitt sinne–– Och
glädjen har kommit sa stilla och varligt, att den nästan
liknar sorgen–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
