Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
KAROLINENS HEMKOMST
Scen III.
De förra utom Ulrika.
Den gamle. Vad heter den här gården, barn?
Gustav. Den heter Hornsberg.
Den gamle. Ja, ja. Det är en vacker gård, en mycket
vacker gård. Och vad heter ni, barn?
Karl. Jag heter Karl Horn. Jag heter Karl efter kungen,
förstår gubben.
Gustav. Och jag heter Gustav —- det är efter vår farfar.
Han heter David Gustav.
Den gamle. Er farfar? Var finns han?
Gustav. Det vet vi inte. Farfar blev tagen till fånga
vid Pultava.
Karl (ivrigt). Men han slogs så tappert, så. Ryssarna skulle
aldrig kunnat ta honom, om han inte fått tre kulor i
benet. Och en i magen också, tror jag.
Den gamle (leende). Jaså, han var så tapper. Talar er far
ibland med er om farfar?
gustav. Ja då, det gör han ofta. Och i våras, när han
planterade tio äppelträd i det där hörnet av trädgården,
då sa han: Det gör jag, därför att min far sa en gång,
att där skulle äppelträd frodas bra.
DEN GAMLE (rörd, avsides). Det är sant — det är alldeles
sällt. (Torkar sig i ögonen.)
karl (viskar till Gustav). Gubben gråter.
gustav. Tyst. Sånt ska man aldrig låtsas om.
Scen IV.
De förra. Ulrika (kommer tillbaka med en bägare vatten).
Ulrika (niger). Vill gubben ha?
Den gamle. Tack, tack! Nå, och vad heter du. min
flicka?
Ulrika. Jag heter Ulrika.
Den gamle. Som kungens syster, ja —
gustav. Ja, hon är vår drottning nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
