Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINENS HEMKOMST 141
Scen V.
De förra. Evert Horn och hans hustru (komma in).
Alla barnen (på en gång). Far, far, här är en gubbe som
känner farfar!
Ulrika. Och han tror, att farfar kommer hem till oss.
Evert Horn (till gubben). Har ni verkligen — (ser närmare
på honom, ropar till). Men far — är det du!
Den gamle. Min son! (De sluta varandra i famn.)
Alla barnen. Är det farfar?
Gustav. Jag började verkligen tro det.
KARL. Ja, jag trodde också närapå, att det var farfar.
ULRIKA. O, så roligt att vår farfar har kommit hem till oss!
Evert Horn. Välkommen, min far, till din egen gard
och ditt eget hem!
Fru Karin. Välkommen, far, till de dina, som så länge
saknat dig!
Evert Horn. Här ser du dina barnbarn.
David Horn. Ja, jag har redan gjort bekantskap med
dem. Jag tror att det är gott gry i dem.
gustav. Farfar, vill inte farfar berätta för oss om kriget?
Karl. Och om kung Karl?
Ulrika. Och om hur farfar hade det därborta i Sibirien?
David Horn. Ja, barn, jag ska nog berätta för er vad jag
sett och upplevat, och jag ska försöka hjälpa er far med
att uppfostra er till goda svenskar, som kan tjäna sitt
land, vare sig det blir i fred eller i krig.
Evert Horn. Hör nu, barn, jag tycker ni skulle låta
farfar höra, att ni kan Magnus Stenbocks marsch.
David Horn. Nej, kan ni sjunga Mäns Bocks marsch!
Många gånger ha vi gått till strids vid de tonerna.
Evert Horn. Nu klämma vi i då.
Karin Horn. Far och mor ska sjunga med.
(Alla sjunga.)
Marsch, bussar, gån på uti Herrens namn!
Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
