Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA PETROVNA BLAVATSKY. 23
mera periferiska omständigheter — hennes fulhet, hennes
kolossala fetma, hennes enorma omåttlighet (han citerar efter henne
själv uttrycket: »Blavatsky äter som tre svin»), hennes benägenhet
för grova uttryck — som ock några mindre tilltalande
karaktärslyten: hennes ofta påkommande ursinniga vredesutbrott av de
obetydligaste anledningar, hennes vana att ljuga — han citerar en
mängd exempel på de varierande och tydligen osanna uppgifter
hon brukade lämna om sig själv — och hennes opålitlighet (han
skriver att hon icke kan sägas ha varit lojal mot någon av sina
vänner, att det var minst ett tjog personer, åt vilka hon sagt
att hon tillämnade dem platsen som hennes efterträdare, och
minst ett dussin män, åt vilka hon sagt att han var hennes
enda vän).
Han döljer icke heller motsägelserna i hennes läror. Han
citerar åtskilliga yttranden av H. P. B. från tiden före 1875, däri
hon på det bestämdaste och ivrigaste förklarar sig för
spiritismen: hon säger sig vara med liv och själ spiritist och berättar
bl. a. att hon »omvänt sin far till spiritismen».! Som bekant
ställde hon sig sedermera högst fientlig mot denna riktning,
och för teosoferna gäller det numera, att det dels är brottsligt att
syssla med spiritism, enär man därigenom lockar de avlidnas
själar till något som är skadligt för deras utveckling, dels inne”
bär spiritismen ett misstag, ity att det i själva verket icke är
de avlidnas själar som tala genom medierna utan blott de dödas
tomma »skal». Hur teosoferna lyckas inför sig själva förlika dessa
båda stridiga åsikter, vet jag ej. Emellertid äro de från sin
ståndpunkt fullt ursäktade, om de härvidlag äro något ologiska,
ty deras samfunds båda stiftare äro lika inkonsekventa. Ännu
när Olcott på sin ålderdom — sedan teosofiens läror blivit ut-
1 De allra starkaste och mest bevisande uttrycken härvidlag citerar
dock ej Olcott; de förekomma i breven till Aksakoff, där hon kallar
spiritismen »en gudomlig sanning> samt berättar hur hon håller på att
översätta en novell av Dickens som efter förf:s död blivit färdigskriven
av hans ande genom ett spiritistmedium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
