Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 UR TEOSOFIENS HISTORIA.
det mig, var och en som har någon känsla för stil och någon
psykologisk uppfattning, förklara omöjligt. Och ehuru Solovyoff
ju stod på en betydligt högre nivå vad bildning och intelligens
beträffar, så kan man dock knappast antaga att han skulle ha
kunnat dikta ett så levande och personligt brev som det i vilket
H. P. B. gör bekännelsen om sitt liv, utan att han vore ett
litterärt geni — och som sådant har han dock icke varken förut
eller efteråt dokumenterat sig.
En liten historia jag hört av en dam som en gång träffat H.
P. B. kan måhända förtjäna att berättas, därför att den på sätt
och vis är ganska karaktäristisk.
Damen i fråga, fru D., befann sig en gång i London, på den
tid m:me Blavatsky bodde där. Hon hade hört mycket talas om
den ryktbara ryskan och önskade — ehuru icke teosof —
livligt göra hennes bekantskap, varför hon skrev en biljett och bad
att få göra henne ett besök. Hon fick ettja, fick en tid bestämd
och begav sig i väg. Då hon på vägen gick förbi en
blomsterförsäljerska, "köpte hon en bukett violer för att överlämna vid
framkomsten. Så fort fru D. inträdde med sin bukett i handen,
utropade madame Blavatsky: »Se, där är ni! Jag väntade
er! Och det var jag som ingav er att ni skulle köpa några
violer åt mig. Ser ni, att ni inte kunde motstå min suggestion.»
Detta sades med så mycken suggestiv kraft, att fru D. för
ögonblicket blev imponerad och tänkte att hon verkligen erfarit ett
bevis på en förvånande clairvoyance och dito suggestionsförmåga
på avstånd. När hon väl kom hem och i lugn tänkte över
saken, gjorde hon ju den reflexionen att det hela var mycket
enkelt. Att m:me Blavatsky väntade henne var ju klart,
eftersom det var överenskommet att fru D. vid denna tid skulle
göra henne ett besök. När H. P. B. såg henne inträda med en
violbukett i handen, kunde hon ju förstå att denna var ämnad
till henne själv, ty det torde väl knappast hända att en
besökande träder in till en dam med en bukett i handen utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
