Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Henry S. Olcott.
Om mycket blivit skrivet om den ena av det Teosofiska
samfundets stiftare, så har den andre av dem — den man som var
Teosofiska samfundets förste president — blivit relativt föga
behandlad i litteraturen, så väl den teosofiska som den
antiteosofiska.
Men överste Henry S. Olcott har själv sörjt för att vi skola
få en ganska tydlig bild av hans personlighet. I sina »Old
Diary Leaves» har han tecknat sig själv med all önskvärd
tydlighet. Skulle vi se saken från hans egen synpunkt, så skulle
vi säga: med mer än önskvärd tydlighet.
Vi känna litet var till den typ av kristna, som äro uppfyllda
av en stark övertygelse om egen förträfflighet, allt under det de
med många fraser söka visa sin stora ödmjukhet. En motbild
till den salvelse som från det hållet presteras har man tillfälle
se i nämnda dagbok. Här är det den teosofiska salvelsen i all
sin prydno, som kommer till synes. Allt emellanåt uttalar den
gode översten en from och ödmjuk undran varför just han blivit
så benådad med otaliga besök av mahatmerna, då ju så många
andra förgäves trånat efter denna utmärkelse — och därpå
komma med klädsam anspråkslöshet några häntydningar på de
förtjänster som torde ha ådragit honom dessa höga väsens ynnest.
Gång på gång återkommer han med försäkringar om att han
alltid, oavlåtligt, strävat att göra sin plikt och att hjälpa
mänskligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
