Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TVÅ I ADYAR. 57
Förhistorien till målet är denna.
En hindu av den brahminska kasten vid namn Narayaniah,
som innehade något ämbete i den brittiska förvaltningen, hade i
åtskilliga år tillhört det Teosofiska samfundet. Såsom sådan
hyste han den största vördnad för mrs Besant, och då han år
1907 fick avsked med pension, beslöt han — som förut varit
bosatt i staden Mandapalle — att försöka komma närmare
detta »till hälften gudomliga väsen». Han skrev följaktligen till
mrs Besant att han var betänkt på att flytta till Adyar och
erbjöd henne sina tjänster. Härpå fick han emellertid ett
avböjande svar. Men då det några månader senare befanns att
sekreteraren i esoteriska sektionen i Adyar behövde hjälp,
erbjöds Narayaniah detta arbete. Varpå han flyttade — med sin
familj — till Adyar, där han tyckes ha befunnits duglig, ity
att han snart fick i uppdrag att — förutom att biträda nämnde
sekreterare — ha uppsikt över samfundets parker, ävensom över
ett bageri och ett mejeri. För allt detta erhöll han i lön endast
fri bostad. Det tyckes nämligen vara en princip inom båda de
stora teosofiska samfunden, att medlemmarna i allmänhet skola
ge sitt arbete så gott som för intet. Härom vore ju intet att
säga, om ledarna själva vore lika försakande — vilket
emellertid ej tyckes vara fallet.
Narayaniah hade fyra söner med sig, då han kom till Adyar,
av vilka en var fullvuxen, en helt liten och två i skolåldern.
Dessa två — vilka snart skulle vinna stor ryktbarhet inom den
teosofiska världen — hette Krishnamurti och Nityananda. Båda
skildras som mycket vackra, i synnerhet den äldre. Ett porträtt
av honom i Veritas bok tyckes mig dock ej särdeles
tilltalande.
En dag, några veckor efter sin ankomst till Adyar, mötte
Narayaniah, då han var ute med sina båda nämnda söner, mr
Leadbeater, som stannade och talade med dem och begärde
faderns tillstånd att få taga gossarna med sig ned till havet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
