Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 MRS TINGLEY I SVERIGE.
talas likaledes om att hon håller på att åstadkomma »dramats
pånyttfödelse». Detta huvudsakligen genom att framhålla, att
dramat bör uppställa höga ideal och ej endast tjäna till
förströelse. Nå, detta är nu visserligen inte en så alldeles »ny ton»,
eftersom det är ganska länge sedan Wagner proklamerade att
teatern bör vara »framtidens kyrka». Men att i praktiken söka
omsätta denna idé äger ju alltid sitt värde.
Mrs Tingley begynte sin dramatiskt-reformatoriska verksamhet
genom att år 1898 låta — i Amerika — uppföra Aiskylos”
»Eumeniderna». Vid den tiden hade Mounet-Sully redan många gånger
uppträtt som »Oedipe-Roi», vadan det ju ej heller här var fråga
om ett nytt uppslag. Men förtjänstfullt var det otvivelaktigt att
giva nytt sceniskt liv åt ett av de gamla klassiska mästerverken, och
hade mrs Tingley låtit oss få se detta skådespel, skulle det
säkerligen länt oss till större tillfredsställelse än åskådandet av »En
vårfest i Aten» (eller »En grekisk midsommarfest», såsom stycket
sedermera blev omdöpt på programmen). I dessa »grekiska scener,
sammanställda av lärjungar vid Point Loma», införas vi i ett
mycket illustert sällskap: Perikles, Fidias, Thukydides, Sokrates,
Euripides, Aspasia m. fl. uttala här i tur och ordning sina åsikter
om dygd, visdom m. m. — stundom i ordalag hämtade från Platon.
Knappast en skymt av liv, av handling, av individualisering i
tankar och uttryckssätt. Rätt roande var det t. e. att höra
pessimisten Euripides och den store spörjaren Sokrates enas i att
förklara allt »bra som det är» i den ateniensiska staten. Emellertid,
textens otymplighet kunde ha gottgjorts genom ett storstilat
framförande. Men även här voro bristerna stora — med några få
undantag — i fråga om såväl plastik som diktion och mimik.
Ibland var bristen på uttrycksförmåga rent förvånande. När t. e.
Hektors och Andromakes avsked — efter Iliaden — reciterades,
skulle ingen av röst eller åtbörder eller mimik ha kunnat gissa
sig till att det var djupt gripande ord, som uttalades. Vad själva
ögonfägnaden beträffar, så voro kostymerna vackra och — i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
