Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX. Mrs Tingley som uppfostrare.
Den tredje kongressdagen höll mrs Tingley inför en tämligen
fåtalig skara åhörare ett föredrag om sin uppfostringsmetod.
Hon yttrade därvid bl. a.: »Allt för länge ha vi vant oss vid
att söka hjälp hos en yttre gudomlighet. Vi ha vant oss vid
att förlita oss på bönen, som för oss till en punkt där vi kunna
vinna ett välvilligt leende (!) av en gud, som vi ställa utom oss,
begränsad och formad av oss själva!»
Det är uppenbart att mrs Tingley — när hon talar om »en
yttre gudomlighet» — gör såsom så många, många andra: hon
bedömer kristendomen efter dess till förståndet tämligen
outvecklade bekännare, icke efter dess representativa förkunnare. Hon
borde annars komma ihåg vad en av det Gamla testamentets
profeter — Hosea — uttalat: »Gud, den helige, är mitt uti dig»,
samt Paulus” ord: »I Herranom leva vi, röras och hava vår
varelse.» Hon borde likaledes komma ihåg huru många kristna
tänkare som framhållit detta: att Gud är den oändlige, den som
tanken aldrig kan fatta och språket aldrig definiera, varför alla
uttalanden om honom måste betraktas som bildlika.
I sammanhang härmed vill jag anföra några ord som mrs
Tingley fällde vid det samtal jag för några dagar sedan hade
med henne:
»Vi teosofer tro på en livets urkälla, men det är för oss ett
neddragande att kalla den personlig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
