Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna. — Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla Fiskar-hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varje morgon vid sjutiden kommo Kahns drängar och skulle
fylla på de under föregående dag i butiken länsade lådorna.
Du milde, sådana orgier i sötsaksväg som firades! Vi voro
endast ett fåtal pojkar i gården, knappast mer än tre, jag var
minst av dem, men punktligt mötte vi varje morgon
kryddboddrängarna, allt i det vänliga syftet att hjälpa dem i
magasinen. Vår hjälp mottogs också, men vi tillsades strängeligen
att inte stoppa något i fickorna, straffet skulle bli absolut
förbud att få hjälpa till. Vi förstodo risken och uppträdde fullt
juste, men ingen hindrade oss från att, när vi fyllde lådorna
med russin, korinter, pudersocker och sviskon, stoppa munnen
så full det var möjligt.
Det hade varit rätt så effektivt att fråga oss om något där
vi skuttade mellan dragkärran ute på gården och de mörka
skrymslena i magasinen — vi skulle absolut ej kunnat svara.
Drängarna förstodo gott det hela och så försiggick allt i
största stillhet. Härliga dagar!
Staden inom broarna erbjöd naturligtvis inte på långa vägar
de lekplatser, som jag tidigare ägt på Norr. Den närmaste
öppna platsen var Järntorget, och där var sannerligen inte
stort svängrum för oss pojkar, upptaget som torget var av
droskhästar och de otympliga foderbyttorna. De underliga
kurrar, vilka hasade dessa byttor fram och åter, allt efter som
droskorna kommo in till station, voro desslikes inte att »leka
med». De voro förfallna stackare samt kallades tunnkullrare.
Att retas med dugde de emellertid gott till och vi småpojkar
blevo dem ett verkligt plågoris.
Annars stod det egentliga nöjet i att kivas med traktens
många springpojkar, vilka uppträdde på ett synnerligen kaxigt
sätt och aldrig glömde ge någon av oss småparvlar ett
tjuvnyp, när tillfälle gavs. En stor drulle, som var anställd hos
handlanden F. Enström, smäckte en gång till undertecknad med
en gardinstång, han bar på, och det så kraftigt, att det gick
hål i min s. k. skalle. Sedan »blogen» tvättats av, tog mig vår
jungfru i hand, och så gingo vi resolut ned till den gode
Enström. Där blev rättvisa skipad på en gång. Principalen tog
ett alnmått och dammade så kraftigt om sitt springbiträde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
