Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna. — Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla Fiskar-hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alnen gick av. Bättre plåster kunde mitt sår inte få, och stolt
tågade jag i väg. Efter det undveko vi alltid varandra, jag
och springbiträdet.
Ett annat affärsbiträde som vi retats med, han var anställd
i en fruktaffär vid Nygatan, fick plötsligt en tidig morgon tag
i mig, just då jag var på väg hem med färskt bröd, köpt i
Reisenhoffs brödbutik i Funkens gränd. Han var visst varnad
av pojken hos Enström att slå på min lilla sköra lekamen, så
han tänkte bara skrämma mig. Han tryckte mig upp mot en
stupränna och sade att han skulle hålla mig kvar tills polisen
kom ... Det var ingenting man fruktade som polisen, vilken
på den tiden brukade gå synnerligen hårdhänt tillväga med
stora och små bovar.
Det blev fruktansvärda, ångestfyllda minuter, innan min
gråt förmådde någon förbigående att ingripa.
Jag har nu i mer än femtio år sett denne min plågoande.
Han blev slutligen tidningsman, han som jag. — Han står i
ett av Stockholms mer bekanta gathörn och säljer tidningar.
Jag handlar regelbundet hos honom, men varje gång står den
morgonen livligt för mig, då han höll mig fast med jättekrafter
och skulle tillkalla polis.
Man kan förstå de här omtalade springpojkarnas ilska, om
man betänker, att vi småpojkar sprungo som råttor omkring
benen på dem och snabbt som vi döko upp framför dem, lika
snabbt och spårlöst försvunno vi. I vart och ett av de många
husen vid Västerlånggatans udda sida funnos smått hemliga
gångar, vilka mynnade ut på de mest skilda gator och gränder.
Ett helt nät av underjordiska irrgångar, som vi gott kände till
och voro hemmastadda i. Jag vet inte om dessa kanaler täppts
till under de senare åren, men behändiga voro de för ostyriga
pojkar. Upp till Prästgatan minns jag särskilt att en hel
mängd gångar gingo, bekvämare att begagna för oss ungdomar
än någonsin de regelrätta tvärgränderna.
En annan öppen plats, än den på Järntorget, var
Kornhamnstorg, vilken den tiden uteslutande var förbehållen
lantmännen. Med dessa senare höllo vi pojkar oss på mycket god
fot. Det hade sina fördelar. Vi fingo rikligt med fallfrukt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
