Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XI. En hel gata försvunnen. — Vi pojkar bilda en egen brandkår. — Andra pojkstreck. — Jag ser den första revyen här i livet. — Ett farligt frö som såddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men komna in skulle aldrig kapten E. B. Hollstén, den
stockholmska brandkårens skapare, tillåta oss. Tyvärr träffade vi ej
den mäktige brandchefen, annars kanske ...
— — —
Undertecknad hade året efter fått en annan vad vi numera
kalla »fluga» — jag hade fått se en revy ...
Det var 1 jan. 1877.
På Mindre teatern, den s. k. ladan vid Blasieholmen,
uppfördes en revy, rätt och slätt kallad »En årsrevy». Min bror
Hugo hade köpt sig en 30-öres-biljett på raden, men han fick
inte gå om han inte tog lillebror med sig. De övriga i
familjen skulle visst på annat håll. Nåväl, jag och »Uva», som
bror hette i min ungdoms tidigare dagar, larvade ned till
teatern, där vi fingo stå i det fria utanför en stängd dörr och
jämte en trängande massa människor (det var onumrerade
platser vi hade) avvakta dörrens öppnande. Folk kunde komma
en hel timme i förväg, så tålamod saknades sannerligen inte.
När portarna till Thaliatemplet äntligen öppnades, rusade alla
hänsynslöst in; min bror och jag väntade dock till sist, ity att
undertecknad inte hade någon biljett och alltså var beroende
av vaktmästarens välvillighet. Jag såg också något till bedjande
ut när bror framställde att vi bägge skulle få gå in på en
biljett.
Han såg barsk ut, den där vaktmästarn, lång i växten och
med ett väldigt svart helskägg, men han hade tydligen gott
hjärta, och jag tilläts traska med min bror upp för den smala,
slingrande spiraltrappan till teaterns enda rad, ett långsmalt
fondutrymme, nedanför vilket fanns ett slags foajé med
diverse lockande stånd, där man sålde saft och vatten,
bakelser m. fl. gotter.
Vi fingo nog så hyggliga platser, och så var jag då andra
gången i mitt liv på teatern. Förpjäsen minns jag ej, men
märkligt nog, minns jag revyen från början till slut. Den var
i en akt och började med att en tidningsman, spelad av August
Warberg, kom hem till sig en nyårsafton, lite kladdig, förstås,
och lallande en sång: »Jag kommer ifrån Opris, jag.»
Plötsligt påminner han sig att hans redaktör ålagt honom skriva en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
