Rännstensungar och storborgare / 107 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XV. Djurgårdsteaterns repertoar 1880. — Jag får plats som påklädare. — Debuterar sedermera på samma scen ... och på alla fyra. — Samma teater 1881. — Kronprinsessan Victoria anländer till Stockholm. — Den s. k. Victorialuggen. — Något om en roman och ... en bönpall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

igen! — Vilket jag så innerligt gärna

Fyrverkare A. R. Törner.

gjorde. Det låg nämligen något
obeskrivligt lockande i att få beträda
en teaters allra heligaste: scenen.
Det var, tyckte jag, som att komma
in i Paradiset. Först och främst att
få andas in den berusande
teaterdoften. Det fanns absolut en
särskild teaterlukt i forna tider, innan
elektriska ljuset kom till. Det var
gasen i ramper och klädloger som
åstadkom den, allt i förening med
lukten av dekorationernas limfärg,
doften av smink och så det äkta
gamla teaterdammet, vilket brukade
ligga ostört och tumstjockt över
allting.

»Teaterlukten» kan ännu i dag iakttagas på just
Djurgårdsteatern, men heller ingen annanstans. På den teatern finns det
nämligen ännu gaskaminer lite varstans. Teatern är dessutom
av trä och sannerligen inte lätt att lufta ut.

Det var denna teateratmosfär, som gjorde en snart sagt yr
i huvudet, när man kom upp på gamla K. teaterns s. k.
Sillpackarloge, femte radens sidor. Där, alldeles under taket, hade
doften i fråga så att säga magasinerats och det var med
verkligt välbehag den riktige teaterentusiasten inandades samma luft.

— — —

En kväll underrättades jag av min gode vän ’generalen’, att
en påklädare hade strejkat och att här vore en chans såväl
gällande en extraslant som att få hemortsrätt på de tiljor som
föreställa världen.

Jobevars, svarade den jovialiske direktören. Jag kunde få
platsen om jag ville nöja mig med sjuttiofem öre pr kväll. Jag
fick engagemang, men aldrig någon lön för mitt ett par månader
långa stå-i. Vid avfärden från Stockholm fick jag väl min
räkning godkänd och attesterad av direktören, allt med hänvisning
att vända mig till fyrverkar Törner, men det svar jag fick av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>