Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XV. Djurgårdsteaterns repertoar 1880. — Jag får plats som påklädare. — Debuterar sedermera på samma scen ... och på alla fyra. — Samma teater 1881. — Kronprinsessan Victoria anländer till Stockholm. — Den s. k. Victorialuggen. — Något om en roman och ... en bönpall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
T., det »låter sig ej återgiva». De, som minnas den mycket
grovkornige, men hjärtans snälle A. R. Törner, gissa sig till
vad han sade, förmodar jag.
Men samma med det snöda guldet, jag fick gå på teatern var
kväll, jag fick se de uppträdande på nära håll och jag fick
desslikes en inblick i teatermaskineri. Det senare har jag särskilt
haft nytta av.
I »Turkarna» förekom s. k. kalkljus och syrgasen till detta
levererades i mäktiga lädersäckar från Törners laboratorium.
Med den gasen matades parambolerna, som belyste styckets
effektscener, men för att trycket på gasen i fråga skulle bli
konstant, måste någon sitta på säcken. Denna uppgift fick
undertecknad vid sidan av den att springa efter pilsner och
smörgåsar åt herrarna i solistlogen.
Jag satt också gladeligen på säcken, trygg i medvetandet av
att jag antagligen blivit en ... hm ... drivande kraft vid
teatern. En kväll — somnade jag emellertid på säcken samt
trillade av, och se, det blev mörkt på scenen. Under larmet och
ropen vaknade jag dock och gick försiktigtvis samma väg som
ljuset. Heraus! Det hade inte varit trevligt att råka ut för
Törner den kvällen. Förmodligen hade man fått en hurril,
vilken kanske framtrollat ett vida effektfullare fyrverkeri än
utdelaren annars förmådde skapa.
»Turkarna» gick precis 51 gånger, varefter gavs en tysk pjäs,
bearbetad av Frans Hodell och kallad »Tre par skor».
I den pjäsen debuterade jag.
Det skulle vara en massa pöbel, som kommer instörtande, och
ett framstående rum bland denna »pöbel» tilldelades mig. Det
var ett stort ögonblick att som medverkande få beträda en
verklig scen. Rampfebern härjade våldsamt i mitt inre och gjorde
att jag höll mig sist i »pöbelhögen». När jag emellertid inte
gav mig i väg, fick jag en vänlig puff i ryggen av Bror Olsson,
som stod beredd att göra entré, och med det blev mitt första
beträdande av tiljan synnerligt effektfullt, fast inte vad jag
själv drömt — jag stupade över slån på dekorationen och kom
på alla fyra in på scenen ...
Det lär inte ha gjort sig illa från salongen, men fick, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
