Rännstensungar och storborgare / 191 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXVI. Restaurangliv i gamla dagar. — Jag beslutar mig för att fly det farliga fosterlandet. — En förfärlig sjöresa. — En nattlig eldsvåda i Berlin. — Vegetabiliska orgier. — Hamnar i en droskkuskfamilj och får det utmärkt. — Tyskt borgerligt söndagsfirande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbindelser med Deutsches Theater i Berlin, kejsarstadens då
förnämsta dramatiska scen. Men det behövdes pengar, för
att kunna realisera en så pass långvarig tur och de pengarna
skulle anskaffas genom anordnandet av en soaré.

Sveasalen.

Mina vänner inom teatrarna i huvudstaden anordnade också
i en hast en soaré på Sveasalen, det var söndagen 3 maj
1891, och det bästa, det mest populära, jag skrivit åt dem,
sattes på programmet. Det var verkligen mycket vänligt gjort.
De offrade utan minsta ersättning stor tid på repetitioner, och
de, såväl som recettmottagaren, hade glädjen se ett fullt hus
plus tillfredsställelsen att höra publikens stora belåtenhet med
vad som bjöds. Och det var en mycket lyckad afton, men,
som det så ofta inträffar — bristfällig kontroll och för stor
lokalhyra slukade hela inkomsten.

Vad lokalhyran beträffar, visade »gubben Lundberg»,
Sveasalens skapare, ett mycket vackert drag.

»Det var åt hillvitte med kontrollen i går!» sade han när
hyran skulle betalas. »En massa människor blevo inte ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>