Rännstensungar och storborgare / 222 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXX. Allvaret tager ut sin rätt. — Föreningen Atheneum bildas. — Tragedier skrivas och uppläsas. — Ett djärvt utslag av samma allvars-rörelse: det beslutas att Aug. Strindbergs »Fröken Julie» skall uppföras vid en matiné på Sveateatern. — Besök hos och brevväxling med den frejdade författaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordförandens vackra, berömmande
ord, vilka mynnade ut i något som
motsvarade: var värdig!

Bror Olsson.

Ett utslag av detta allvar längst
inne var väl den dristiga idén att
— giva August Strindbergs
»Fröken Julie». Denna mäktiga idé var
jag dock ej ensam om, jag hade en
entusiasmerad vän vid min sida, en
vän med alla de teatertekniska
förutsättningar som behövdes. Vännen
hette Bror Olsson, K. Dramatiska
teaterns nu så bemärkte
skådespelare. Bror var med i »Atheneum»,
och helt visst hade idén till
uppförandet i fråga väckts inom
föreningens allvarliga murar. Han föreslog
resolut att vi två, han och jag, skulle arrangera en soaré på
den då nya Sveateatern samt giva »Fröken Julie». Själv brann
han av begär att få spela betjänten Jean.

»Skulle du ha det modet, Bror?» framkastade jag.

»Ja, vid Gud! ... Kan du skaffa Strindbergs tillåtelse, skall
jag bli mannen för att stycket ges.»

Strindberg var särskilt den tiden ungdomens verkliga ideal.
Hans oförskräckthet beundrades och man tyckte det stod
gnistor om allt han skrev.

Jag minns ännu den kväll, då han under »Giftas»-processen
bevistade Svenska teaterns föreställning. Man gav
»Lycko-Pers resa», och ett flertal repliker i stycket passade så bra in
med situationen för dagen, att det titt och tätt blev verkliga
ovationer i salongen. Efter föreställningens slut följde vi unga
efter författaren till Grand Hôtel och hyllade honom än
ytterligare, vilket dagen efter i en morgontidning förskaffade oss
hedersnamnet »Stockholmspöbel».

Men för att återgå till förslaget att ge »Fröken Julie», blev
det med fullt allvar diskuterat vilka som skulle spela rollerna.

Bror Olsson åtog sig, som redan nämnts, Jeans roll, och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>