Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXX. Allvaret tager ut sin rätt. — Föreningen Atheneum bildas. — Tragedier skrivas och uppläsas. — Ett djärvt utslag av samma allvars-rörelse: det beslutas att Aug. Strindbergs »Fröken Julie» skall uppföras vid en matiné på Sveateatern. — Besök hos och brevväxling med den frejdade författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han, det visste man, som skapad för. Köksan ansågs fru
Gardt lämpad för, och så återstod Julie, den viktigaste av alla
rollerna. Fru Dorsch-Bosin skulle vara utmärkt, men hur få
henne att intressera sig för den, vad särskilt ett par repliker
beträffar, nog så frånstötande rollen?
»Strindberg själv skall nog kunna förmå henne ... Tag reda
på Strindberg och utverka rätten att giva stycket samt att han
skriver ett brev till fru D.», dekreterade O., och dagen efter
var undertecknad på väg till Djursholm, där Strindberg hade
bott under vintern.
Han hade samma dag flyttat ut till Dalarö.
Genom ännu ganska försvarliga isar, ty våren hade inte på
långt när kommit, stretade »Dalaröström» tidigt en morgon i
mitten på april mot det trevna, lilla samhället och, mycket
riktigt, där fann jag mästaren i en liten stuga så långt ut, att
havet, när det var riktigt vresigt, slog emot fönstret, framför
vilket det väldiga skrivbordet med en stor, svart träskiva stod.
På tal om möbler fanns det i övrigt endast ett par stolar samt
en järnsäng och ett par stora lådor, vilka ännu ej blivit
uppackade.
Järnsängen kommer mig att minnas ett uttryck av August
Strindberg, vilket etsade sig särskilt djupt in i själen:
»Jag förmår ej längre arbeta som förr. Så snart jag arbetat
ett par timmar, bränner hela mitt huvud och jag måste kasta
mig på bädden, rulla in huvudet i täcket och vila ett par
timmar ... Men i sommar skall det bli bättre, jag har ju mitt
fönster mot havet ...»
Efter att ha hört mitt ärende, blev mottagandet det allra
hjärtligaste.
»Julie! ... Visst får ni spela Julie ... Kan ni garantera
hundra av edra vänner bara, ska jag skaffa dit hundra av
mina, och de ska väl gott kunna klå de övriga om de skulle
demonstrera.»
Ha, det började bra, precis som det passade
Atheneumsherrarnas unga blod!
Hemma hade den store författaren ingenting att bjuda på,
där var allt ett kaos, vi gingo till Stora hotellet, vilket skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
