Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXX. Allvaret tager ut sin rätt. — Föreningen Atheneum bildas. — Tragedier skrivas och uppläsas. — Ett djärvt utslag av samma allvars-rörelse: det beslutas att Aug. Strindbergs »Fröken Julie» skall uppföras vid en matiné på Sveateatern. — Besök hos och brevväxling med den frejdade författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnas först den 1 maj, men där vi, tack vare innehavarinnans
stora välvilja, undfägnades på bästa sätt med mat. Spriten
var det värre med, hennes »rättigheter» började nämligen
först med maj månads ingång.
»Gå ut i köket till gumman», befallde S., »och bed att hon
lånar mig en helbutelj punsch ... Punsch är det enda jag
dricker, men det dricker jag mycket av!»
»Viggen» gick utmärkt och en helbutelj punsch tronade snart
mellan våra kaffegrejor. Jag fick dock hastigt nog order att gå
och låna — en puback till. Men så var det också kolossalt
mycket vi hade att diskutera. Lokalfrågan avgjordes först,
det skulle bli Sveateatern, som skulle få »den äran», och jag
hade att omedelbart bestämma i saken med gubben Lundberg,
teaterns ägare. Repetitionerna skulle författaren jämte
Henrik Christiernsson själv leda. Premiären lovade författaren
desslikes bevista och han bestämde sig t. o. m. för att sitta i
högra lilla logen. Detta senare kan ju vara bevis för hur
verkligt intresserad S. var, att stycket skulle komma upp, om
ej för annat, så som protest mot de svenska teaterledningarna,
vilka ansågo under sin s. k. värdighet att giva stycket, som
dock var antaget i själva Paris.
Kommo vi så till frågan om vem som skulle spela Julie.
Bror Olssons förslag med fru Dorsch vann ögonblickligt
bifall. Just så skulle Julie vara, ty så ungefär hade författaren
själv sett modellen, fröken X., i levande livet ...
— — —
Jag tror icke att jag kastar någon skugga på den store
avdödes minne, om jag avslöjar att jag »viggade» en punsch till
och att vi i sällskap med den fortsatte diskuterandet i
författarens lilla skrivrum, sedan vi icke längre fingo ensamma
upptaga hotellmatsalen.
Jag avslutar i övrigt punschkapitlet med att jag till en
bekant vinhandlare i Stockholm medförde order om så pass
många buteljer, att värdinnan på hotellet, den fryntliga
själen, fick igen lånet och kunde ha fått låna själv.
Under den mera intima samvaron i den lilla skriv- och
sängkammaren hade jag äntligen vågat mig fram med det kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
