Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIII. Ordensliv i gamla dagar. En konstifik sammanslutning, bildad uppe i Vasastaden. — Om Par Bricole på gamla Börsen och om sällskapet W-sex i eget hem. — Om nackspil i gamla dagar och om den tidens nattsöl. — Till slut om ett sällskap, vilket sammanträder — var skottdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mitt i salen satt det höga rådet bakom underligt bemålade
skärmar, för att inte »offren» skulle se att man läste upp sina
hemska domar direkt ur boken. I ett ytterrum samlades den
eller de, som skulle recipiera, och när gongongen ljöd, bundos
deras ögon för, varpå »vandringen mot höjderna» började.
Denna »vandring» bestod i att recipienden leddes genom
tamburen och någon gång ända ned på gården, varefter
återfärden gick igenom S. H. T:s restaurangkök samt åter upp
för trappan. I tamburen voro nu madrasser och kuddar, dolda
av mattor, utbredda på golvet, vilket avsåg ingiva den
vandrande tron på att han — gick på molnen mot höjderna.
Så följde förhöret »inför altaret», och inför det höga rådet,
d. v. s. inför herrarna, som sutto bakom skärmarna.
Delikventen hade att besvara en del frågor samt tyda flera rätt så
kvistiga rebusar. Dessa senare voro målade på lätt
genomskinliga pappersskärmar, vilka belystes bakifrån.
Det hela kan låta barnsligt, men faktiskt är, att även mera
till åren komna, »högst erfarna» medlemmar roade sig
kungligt åt dessa vanvettiga s. k. ceremonier. Alla hållna i
oskyldig ton och aldrig lagda så att de sårade någon.
Efteråt blev det sexa, vilken välvilliga händer från S. H. T:s
restaurang dukade fram på undertecknads salsbord. Så följde
nackspil, vilket kunde vara spirituellt nog, ity V. J. hade
talanger på såväl talets, sångens som ock på musikens område.
Men det kom ett slags nackspil ovanpå samma nackspil. Det
var undertecknads vandring i nattens stillhet, för att få tag i
alla de hemmets tillhörigheter, gästerna behagat oförmärkt
snyta med sig och som hittades upphängda på staketet kring
Tekniska skolan eller stodo bakom knutar och stuprännor.
Tavlor, kommodporslin, speglar, ja, ibland hela möbler hade
de lyckats praktisera med sig och alltsammans fick
underteckned ensam mitt i natten söka spana upp på närliggande gator.
En tidningshållare, som jag fått av någon flamma och på
vilken hon sytt mitt namn med blekrött silke — upptäcktes hänga
om halsen på »Farfar» i Humlegården.
»Skämtet» i fråga kan ju anses i högsta grad oanständigt,
men det måtte ha roat gästerna ofantligt, ty det upprepades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
