Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIII. Ordensliv i gamla dagar. En konstifik sammanslutning, bildad uppe i Vasastaden. — Om Par Bricole på gamla Börsen och om sällskapet W-sex i eget hem. — Om nackspil i gamla dagar och om den tidens nattsöl. — Till slut om ett sällskap, vilket sammanträder — var skottdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ideligen och hotade bli permanent, varför till slut
undertecknad, innan det lysande V. J. kom för att »hålla loge», alltid
måste låsa in allt transportabelt av rumsmyckning och
husgeråd i en garderob. Med det kom jag en timme eller två
tidigare i säng.
— — —
Vad mera lysande ordensällskap beträffar, har jag
egentligt talat endast tillhört sällskapen Par Bricole och W-sex,
men det så mycket mera intensivt. I Sällskapet W-sex kom
jag in redan 1888 och det tack vare ett litet teaterstycke, »En
lurad onkel», som jag skrivit för Folkteatern. Stycket hade
gjort lycka och ansågs passa till nackspil. W-sex hade i
vännen Malle (Gustaf Mallander) haft en utmärkt
ordensregissör, vilken var kapabel att skriva spex själv, men Malles
efterträdare, skådespelaren Harald Appelbom, måste se sig om
efter spex ute i världen. Och så hade Appelbom, eller som
han kallades, Päronträff, funnit min »Onkel» lämpad som
spexprogram.
Våra ordenssällskap ha sina särskilda glanstider, det är som
de följde vågens rörelser, ibland äro de högt uppe på
vågkammen, en annan gång nere i vågdalen. Sällskapet W-sex
har, liksom alla sällskaper, varit underkastad denna lag. Den
6 jan. 1883 hade sällskapet invigt sitt stora ordenshus,
nuvarande »Continental», och i den mäktiga ordenssalen fanns en
utmärkt liten teaterscen, vilken begagnades för spexen. Till
att spela med i samma spex hade sällskapet förmågor från hela
den stockholmska teatervärlden, så att en spexafton i W-sex
blev alltid ett evenemang. Efter Frans Hedberg hade
sällskapet som Styrande mästare valt den visserligen myndige men
ovanligt lyckligt »ordensbegåvade» grosshandlaren Johan
Johansson. J. hade också snart nog fört sällskapet fram till
verkligt oberoende och verkade smått disponent över det hela, men
han var lycklig verstalang och oräkneliga äro snart sagt de
visor, varmed han gladde bröderna. Kansler, men inte
»järnkansler», var postkontrollör Adolf Lundwall och som
ceremonimästare tjänstgjorde själve Victor Holmquist. Tillägges, att
Frans Hodell var ordensskald och sekreterare, förstår man att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
