Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldens minne som till nesa för akademien intresserade han sig
inte för. De ritningarna som framlämnades och det
erbjudande som gjordes att utan kostnad för akademien förvandla
graven till ett verkligt litet monument tog han knappast notis
om. Han skulle framföra ärendet, sade han vid avskedet.
Men man hade som på känn, att det hela skulle flyta ut i
sanden.
Något litet gott hade påstötningen emellertid med sig, några
dagar efter sågos ett par arbetare nödtorftigt stötta upp det
till hälften nedramlade järnstaketet och ett par plankor sattes
ned i marken för att hindra fyllningen kring gravstenen att
rasa ned på gräsmattan. Det var det hela.
Glädjande att omtala, har Svenska akademiens nuvarande
sekreterare, dr Erik Karlfeldt, visat mera förståelse för det
Bellmanska minnet. Gravstenen blev 1922 renoverad under
ledning av arkitekten T. Stubelius, varjämte den illa
nedsmorda medaljongen befriades från gammal färg.
 |
| Hur Sällskapet B. M. hade tänkt utsmyckningen av Bellmans grav. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
