Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIX. När man får betalt för att inte skriva revy. — Om den påtänkta Apolloteatern, men även ett avslöjande angående en ny teater, vilken stockholmarna hittills aldrig haft en aning om. — Om böcker, jag skapat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi skulle träffas på Mälarbadets kontor kl. elva, men jag
arrangerade ett möte oss tre emellan en halvtimme före på
Rådhusrestaurangen. Där framlade jag mina betänkligheter
och vännen Nalle höll med mig. Fr. S. däremot var alltjämt
samme entusiast. Dock lyckades jag slutligen driva igenom,
att vi ej skulle underteckna kontraktet utan garanti från
badhusstyrelsen att man verkligen skulle få spela teater i f. d.
bassängen.
Det var som att tända eld på krut. Styrelsen hyrde allenast
ut lokalen och så fingo vi spela var och hur tusan vi behagade,
på avklädningshyllan eller i själva plurret.
Det blev ingen underskrift, det blev ingen teater och det
hade aldrig blivit något tillstånd av myndigheterna. Det sista
fingo vi veta långt efteråt. Där hade alltså Nalle, Figge och
lilla jag stått med en lokal i vilken vi ettdera fått spela badare
eller rent av gått och dränkt oss. I förtvivlan över en
misslyckad affär.
I ett annat land än vårt skulle dock badhuset i fråga varit
förvandlat till teater på ett par månader och ingen som helst
myndighet hade lagt några stenar — heta stenar — i vägen.
Idén var nämligen absolut både god och utförbar.
— — —
Böcker jag totat ihop.
Den obetvingliga lusten att författa hade varken
tillfredsställts av de två gånger årligen återkommande revyerna, av
arbetet i en daglig tidning eller av det oftast rätt så
krävande visskrivandet i ordnar och glada lag, hjärnan födde
även annat och en dag blev trycket så pass allvarligt, att jag
för att undgå en bedrövlig sprängningsolycka måste »fata
penan» och tota till en roman ...
Jag sade att hjärntrycket var allvarligt — romanen i fråga
blev allvarlig, den med. Den skulle skildra hur svårt en ung
man har att i vår krassa tid slå sig igenom på författarbanan
och hur alla de drömmar, vilka födas under det första året
som student, ömkligen grusas.
Det var en sommar, som mina nya planer skulle realiseras
och jag ville gärna skriva boken på landet, i sol och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
