Rännstensungar och storborgare / 322 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIX. När man får betalt för att inte skriva revy. — Om den påtänkta Apolloteatern, men även ett avslöjande angående en ny teater, vilken stockholmarna hittills aldrig haft en aning om. — Om böcker, jag skapat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hyran för lokalen i sin helhet gick
till tvåhundratjugufem tusen för
tio år, alltsammans en risk på jämt
trehundratusen. Den summan
ansågs t. o. m. mycket billig för en
teater med foajé under tio år.

Nalle Halldén. (En bekant karikatyr av Lange.)

Och så bildade vi tre ett slags
bolag. Var och en skulle ansvara
för hundratusen lånta medel och
inkomsterna skulle sedan delas lika.
Nalle Halldén skulle svara för
musiken, undertecknad för
programmen, ty det skulle spelas revy året
om, och slutligen skulle Svanberg
sköta restaurangen. Även till
denna teater uppgjordes ritningar, och
det var ritningar, som inte
skämdes för sig. Stockholm skulle få
en verkligt liten täck teater och
Kungsholmen, som ännu i dag saknar allt vad teater heter,
skulle förvisso blivit initiativtagarna mycket tacksam.

Vi överlade, som sagt, ideligen med Mälarbadets styrelse,
och en dag utsattes slutligen då kontraktet skulle undertecknas.

Undertecknad sov mer än vanligt oroligt natten före denna
kontraktsavslutning. Det var dock betydande risk, man iklädde
sig och så kom det plötsligt över mig: tänk om myndigheterna
göra motstånd! Ett badhus borde väl inte på något sätt vara
eldfarligt och som det hela låg på nedra botten samt rätt så
fritt, så borde ej heller polismyndigheterna ha något mot
förändringen, men ändå ...

Vi hade naturligtvis försiktigt hört oss för hos såväl brand-
som polismyndigheter, utan att få vare sig ja eller nej. Men
frågan kunde först komma under dessas prövande när
kontraktet var underskrivet och lokalen var vår. Men jag visste
av erfarenhet, att Sverige är, vad Strindberg låter sin Karl
XII säga: svårigheternas land. Det kunde uppstå mäktiga
hinder, de där vi tre ej kunde klara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>