Rännstensungar och storborgare / 388 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVII. Näst sista kapitlet, handlande om flydda, glada teaterminnen. — Några teateranekdoter. — Det gamla gardet faller, nya krafter rycka in. — Sufflösens vedermödor och en spännande situation. — Om trogna teaterbesökare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bror Edv. Carlbaum.

han skrattar aldrig, vad det heter,
på orätt ställe. Han har sina
favoriter och deras prestationer njuter
han kolossalt av. När
icke-favoriterna uppträda, kan han vila sig
långa stunder. Och favorit hos
honom blir endast den med verklig
humor benådade. Det skall fastslås
detta. Vi bakom ridån veta det
sedan länge och det Carlbaumska
skrattet är i sanning mätande för
den verkligt goda, glada
prestationen.

— — —

Det visade sig vara ett gott trick
av författaren, att i en revy, det var
1914 i »Stockholmsflugor»,
presentera vännen Carlbaum livs levande
på scenen. Åtminstone trodde
publiken att det var den verklige
Carlbaum, då plötsligt det groteska
carlbaumska skrattet rullade fram över
parketten. Det befanns att det var
Georg Blomstedt som så förträffligt lyckats framställa vännen
C., och till bekräftelse fick man höra samma skratt eka från
scenen. Det blev ett jubel den gången. Alla måste skratta med
och så snart C. skrattade på sitt särskilda sätt, svarade
Blomstedt med samma skratt.

Att C. inte såg det lilla gycklet med oblida ögon, visar, att
han i egen hög person medverkade, då stycket gick 100:e
gången. När Blomstedt då gjorde sin entré, var det hans tur
att baxna — från andra sidan scenen steg nämligen den
verklige Carlbaum in. Påhittet väckte stormande munterhet och
det drog länge om innan Blomstedt kunde få fram sin
imiterande stamning, besvarad av det stammande originalet självt.

— — —

Vi talade om revyen »Tokstollar» och undertecknad vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>