Rännstensungar och storborgare / 389 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVII. Näst sista kapitlet, handlande om flydda, glada teaterminnen. — Några teateranekdoter. — Det gamla gardet faller, nya krafter rycka in. — Sufflösens vedermödor och en spännande situation. — Om trogna teaterbesökare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Georg Blomstedt.

minnas att det var i den revyen
spjuvern Axel Hultman tillät sig ett
litet skämt med revyens båda
primadonnor, av vilka den ena nu är »sin
egen». De båda damerna brukade
regelrätt varje kväll få var sin
stora bukett av tvenne beundrare, de
hade, vilka senare voro snart sagt
permanenta åskådare. Buketterna
skulle, enligt god gammal teatersed,
naturligtvis visas i slutscenen och
på den grund lågo de framlagda på
ett träbord i kulissen, lätta att
komma åt vid applåden. H. hade
emellertid bundit ett snöre i de bägge
syskonbuketterna samt fäst snöret
om ena bordsbenet. Det i och för sig
oskyldiga påhittet blev av en storartad effekt. Damerna rusade
in mellan kulisserna, grepo var sin blomsterkvast och gjorde
entré på scenen — med bordet slängandes efter sig.

— — —

Vi nämnde om permanenta åhörare på teatern. Ofta är
naturligtvis orsaken till en och samma persons täta
teaterbesök beundran för primadonnan eller någon annan av damerna,
men undantag finnas. När revyen »Tutti-Frutti» gavs, satt
kväll efter kväll en ung man på samma plats i salongen, utan
att det kunde misstänkas vara någon som helst beundran för
det täcka damgardet, vilken föranledde besöken. När
stycket gick hundrade gången, mottog regissören Sigurd Wallén
en blombukett, han som de andra, men W. överräckte sin
bukett till herrn på parkett, under försäkran, att herrn i fråga
väl förtjänade en hyllning, ty han hade sett revyen — 92
gånger av de hundra.

Blomsteröverlämnandet mottogs med jubel, ej minst av den
blomsterhöljde själv.

— — —

Vid tanken på de unga täcka damer, som alltid prytt Södrans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>