Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Elektronrör - A. Rörens konstruktion och verkningssätt - 28. Trioden - 29. Rörets konstanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anger anodströmmens beroende av gallerspänningen vid
konstant anodspänning. Man får kurvan genom att
påtrycka röret en viss anodspänning Ea samt mäta
anodströmstyrkan Ia vid olika gallerspänningar Eg (fig. 30).
Upprepas mätningen för ett flertal olika
anodspänningar erhålles en hel skara sådana kurvor, vilka
förskjutas allt längre åt vänster, ju högre anodspänningen
är (fig. 32 och 33).
29. Rörets konstanter.
Brantheten hos ett elektronrör anges av Ia —
Eg-karakteristikens lutning och kan matematiskt
uttryckas som förhållandet mellan en ändring Δ Ia i
anodströmmen till motsvarande ändring Δ Eg av
gallerspänningen vid konstant anodspänning Ea:
S = ΔIa/ΔEg ............. (49)
Ea = konst.
där brantheten S uttryckes i milliampere pr volt
(mA/V). I Amerika benämnes brantheten mutual
conductance (Gm) eller grid-plate transconductance (Sm),
som mätes i mho (℧) resp, micromho (μmho, μ℧).
Då en μmho är detsamma som en μA/V, blir 1 mA/V
lika med 0,001 mho eller 1000 μmhos.
I fig. 31 visas hur trioden utnyttjas som förstärkare.
På gallret lägges så hög vilospänning att arbetspunkten
P förskjutes till karakteristikens raka del, och på
likspänningen överlagras en växelspänning ℰg. En
period av denna spänning är utritad å figuren. Man
kan jämföra den raka delen på karakteristiken med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
