Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Felsökning å radiomottagare och förstärkare - 215. Förvrängd signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felsökning å radiomottagare och förstärkare
tonfrekvensen kontinuerligt över hela det musikaliska
frekvensområdet.
I en radiomottagare kunna samtliga rör giva upphov
till amplituddistorsion, men förvrängningen blir
kraftigast om slutröret överbelastas.
Om vissa frekvensområden förstärkas kraftigare än
andra uppkommer frekvensdistorsion eller lineär
distorsion, vilken ger upphov till förvrängningar av
klangbilden.
Frekvensdistorsionen kontrolleras enklast med hjälp
av en outputmeter, vilken inskjutes på högtalarens
plats i förstärkarens utgångskrets. Till ingångskretsen
kopplas en tongenerator, vars frekvens varieras i ett
lämpligt antal steg mellan 20 och 10000 Hz. Noteras
outputmeterutslagen vid de resp, frekvenserna får man
en god uppfattning om lågfrekvensförstärkarens
förmåga att återge det använda tonfrekvensområdet. Vid
mera ingående distorsionsundersökningar uppritas
förstärkarens frekvenskurva (fig. 210).
Fig.. 217. Vid lokalisering av nätbrum förbindas rörens styrgaller
med katoden över en kondensator C på 2 ^F.
Vid radiomottagare upptages i stället
fidelitets-kurvan, som visar hur lågfrekvenssignalerna påverkas
vid passagen genom hög- och lågfrekvensstegen. En
26
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
