Radioteknisk handbok / Andra upplagan (1947) / 482 (1947) Author: Eric Andersén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ultrahögfrekvensteknik - 239. Ekoradio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan 100 och 10 000 MHz, och som avstämningsorgan
fungera parallelltrådar, koaxialledningar och vågledare
i olika typer och utföringsformer. De kraftigaste
sändarna avge effekter på flera tusen kilowatt, men
impulsernas varaktighet är mycket kort varför
medeleffekten blir relativt låg. I tabellen här nedan återfinnas
elektriska data över några vanliga hålrumsmagnetroner.

Beteckning	Frekvens MHz	Impulseffekt kW	Anodsp. volt	Anodstr. amp.
4J51	950	100—400	20 000	20
4J31	2 500	200—1000	25 000	45
2J51	9 000	20—80	14 000	10

I impulsaggregatet alstras de moduleringsimpulser,
som påtryckas ultrahögfrekvensgeneratorn. Utgöres
oscillatorn av en magnetron, få moduleringsimpulserna
påverka en modulatör, vilken kontrollerar strömmen
genom röret. Därvid utsänder magnetronen en serie
UHF-impulser av motsvarande varaktighet (fig. 254).
Varje gång en moduleringsimpuls tillföres oscillatorn
skickas en synkroniseringsimpuls till oscillografens
tidaxelaggregat. På detta sätt synkroniseras svepet med
impulsutsändningen.

Fig. 254. Magnetronoscillator, kontrollerad med rektangulära impulser från en speciell modulator, ti är impulstiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>