Radioteknisk handbok / Andra upplagan (1947) / 483 (1947) Author: Eric Andersén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ultrahögfrekvensteknik - 239. Ekoradio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I moderna ekoradioanläggningar användas
impulsfrekvenser från 25 till 50 000 p/s, medan impulstiden
varierar mellan 0,1 och 50 µs. Rektangulära
moduleringsimpulser måste användas, då i motsatt fall
bärfrekvensen varieras.

På impulsaggregatets konstruktion kan ej ingås
närmare i detta sammanhang. Det skall endast nämnas,
att gasdioder, roterande gnistgap, multivibratorer och
liknande anordningar komma till användning vid
impulsalstringen.

Fig. 255. Kombinerad sändare och mottagare för 10 cm våglängd.

I de superheterodyner, som användas som
ER-mottagare, utgöres lokaloscillatorn av ett klystron- eller
fyrtornsrör, medan blandningen av de inkommande och
lokala svängningarna sker i en kristalldetektor (se
art. 238). Skillnadsfrekvensen förstärkes i en
mellanfrekvensförstärkare, varefter signalerna likriktas i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>