- Project Runeberg -  Rationell arbetsledning : Taylor-systemet /
42

(1920) [MARC] [MARC] Author: Frederick Winslow Taylor Translator: Karl Gustaf Wetterlund With: Erik August Forsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det nya systemets principer - Det nya systemet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uttrycktes den förhoppningen, att han skulle förtjäna full dagspenning
följande dag. Sålunda visste arbetaren, då han fick en vit lapp, att
allt var i sin ordning, och då han fick en gul lapp, att han måste
öka farten vid risk att eljes bliva flyttad till något annat slag av
arbete.
För att kunna behandla varje arbetare som en särskild individ blev
det nödvändigt att inrätta ett arbetskontor för föreståndaren och de
assistenter, som skötte denna del av arbetet. På detta kontor uträk-
nades varje arbetares sysselsättning på förhand, och varje man flyt-
tades av assistenterna till och från de olika arbetsplatsenia med ledning
av noggranna diagram eller kartor, ungefär som pjäserna på ett schack-
bräde. Härför hade inrättats telefon och särskilda kontorsbud. På detta
sätt sparades en hel del tid, som förut förslösats till följd av att folket
måst vänta på arbete. Under det gamla systemet voro arbetarna dag
efter dag fördelade i jämförelsevis stora lag, vart och ett med en
enda bas, och laget var ungefär lika stort, antingen det fanns myc-
ket eller litet av det speciella slag av arbete, som ålåg denna bas,
på den grund att varje lag måste vara tillräckligt manstarkt för
att utföra vilket slags arbete, som än kunde förekomma inom dess
arbetsområde.
När man slutar att behandla arbetarna i stora lag eller grupper och
börjar studera varje man som en särskild individ, framstår det som en
nödvändighet, att så snart arbetaren ej lyckas utföra sitt beting, en
duglig instruktör skickas för att noga visa honom, hur arbetet bäst kan
utföras, för att leda, hjälpa och uppmuntra honom samt för att sam-
tidig studera hans lämplighet och fallenhet för arbetet. Med denna
metod att behandla varje man efter hans individualitet blir arbetaren
icke brutalt avskedad, ej heller får han avlöningen nedsatt, därest ar-
betet icke är tillfredsställande, utan han får erforderlig tid och hjälp
för att han skall kunna duga till sitt nuvarande arbete eller ock flyttas
han till ett annat slags arbete, för vilket han är andligen eller kropps-
ligen bättre lämpad.
Allt detta erfordrar ett humant medarbete från ledningens sida och
innebär en vida mera utarbetad och systematisk organisation än det
gammalmodiga sättet att fösa ihop folket i stora arbetslag. Denna or-
ganisation bestod i detta fall av ett mindre antal personer, som hade
till uppgift att utforska arbetets teori genom noggrann tidtagning, så-
som förut nämnts. Andra, huvudsakligen skickligare arbetare, tjänst-
gjorde som instruktörer, vilka hjälpte och vägledde de öfriga vid deras
arbete. En tredje grupp på verktygsförrådet försåg arbetarna med
lämpliga redskap och höll dessa i bästa stånd. Tjänstemännen på ar-
— 42 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:53:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rationell/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free