Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Rättfärdighet och humanitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befogenhet att utjämna dylika olikheter eller
ojämnheter frambragta av den omedvetna naturen. Att ge
lika för lika är inte detsamma som att utjämna alla
bestående olikheter.
Föratom denna förfalskade likhetside lever den
modärna radikala humaniteten tillika av dåligt smälta
kristliga tankegångar. Det kristna kärleksbudet gick
i främsta rummet ut på barmhärtighet, tillgift av
förseelser. Ja, det ser t. o. m. ut, som om det icke
blott förnekade rätten att kräva vederlag för dessa
("av dem som tager något från dig, kräv det icke
igen"), utan gick ut på den fullständiga motsatsen av
vederlag med lika för lika, nämligen vedergällning
med gott för ont.
Ingen har väl med mera förståelse än Sören
Kirkegaard framställt det kristliga kärleksbudets
förhållande till rättfärdighetsiden. Kärleken upphäver
skillnaden mellan mitt och ditt, säger han. "Den
sanna kärleken söker icke sitt eget. Den förstår icke
den stränga rättens eller ens billighetens fordringar i
avseende på det "egna", den förstår heller icke att
byta, vilket kärleken gör, som också förstår att vara
på vakt mot att bli narrad (alltså förstår att passa
på sitt eget); ej heller förstår den sig på gemenskap,
som vänskap gör, vilken tillika förstår att passa på
— om det nu gives lika för lika — att vänskapen
kan upprätthållas (alltså förstår att passa på sitt eget).
Nej, den sant kärleksfulle förstår sig blott på en
sak: att bli narrad, bedragen, att ge bort allt utan
att få det minsta igen — se det är icke att söka sitt
eget... Så har omvälvningen av mitt och ditt nått
sin höjdpunkt och därmed också kärleken sin högsta
salighet i sig själv. Ingen otacksamhet, ingen
missförståelse, ingen opåaktad uppoffring, intet hån som
tack, intet, varken det närvarande eller det kommande
kan förr eller senare bringa kärleken att förstå att
den har något, som heter "mitt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
