Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Rättfärdighet och humanitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dessa uttalanden förekommer åtskillig
missuppfattning och baktal av kärlek och vänskap, som,
där de verkligen förtjäna dessa namn, avgjort höra
till de mänskliga förhållanden, där man är minst
beräknande. Härvid skola vi dock icke uppehålla oss.
Vi vilja blott till den Kirkegaardska betraktelsen
anmärka, att den som i sitt samliv med människor
verkligen kan lyfta sig till en sådan höjd — vi tro att
mycket få kunna det — når moralen icke med någon
invändning. Ty den, som är inne i den kristliga
tankegången, vet att det först och sist åligger honom
att betala envar vad man är skyldig. Detta är just
moralens ståndpunkt, och om någon har råd — andligt
eller materiellt — till mera, står han inför moralen
fri. Moralen begär icke, att envar skall kräva vederlag
för sina förluster, även om han är berättigad därtill;
den säger blott till gäldenären: passa på att du icke,
hänförd av ädla och människovänliga känslor,
glömmer det första och det närmaste, de enklaste
rättfärdighetskraven som uppställas runt omkring dig!
De humana politikernas oerhörda missuppfattning
ligger emellertid däri, att de söka överföra dessa mera
sällsynta ideella känslor, som ha sin plats i det
frivilliga, privata samlivet människor emellan till att bli
den drivande kraften i det offentliga livet.
Statsmakten kan redan av det skälet icke vara barmhärtig,
att den icke har något att vara barmhärtig med.
Den har på det hela taget icke något, den kan kalla
sitt. Den är blott ett fördelningsorgan för anförtrott
gemensamt gods, och dess uppgift kan därför endast
vara att förvalta detta i allas intressen.
Barmhärtighet och medlidande är dessutom något personligt; det
är helt visst otänkbart att klasser eller partier skulle
nära dylika känslor gentemot andra än sig själva och
sina närmaste anhängare. Men de, som icke bli
föremål för dessa känslor eller själv nära dem, måste
känna varje reform som bygger på den, som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
