Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Det fullständiga mörkret har förbytts i fullt tillräcklig klarhet - De stora redaktörerna blevo tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
69
Telegrafen och telefonen äro icke gamla uppfinningar. Vi som
nu leva minnas den tid, då telefonen icke fanns. Nu förstå vi icke,
hur vi skulle kunna reda oss utan telegraf och telefon.
Fullmakts flyttningen har fört telegraf och telefon in i
samhällslivet. Vi behöva icke vänta i fyra år, medan världskriget pågår, för
att höra vad folken säga om det.
Gutenberg gjorde ett mycket enkelt grepp, men det var ett gott
grepp, och fick stor betydelse. Han lösgjorde bokstäverna.
Därigenom blev ordet fritt och allmänt, och folket fick en röst.
Detta är också ett mycket enkelt grepp. Vi ha lösgjort
folkviljan. Folket kan nu icke bara tala, det kan handla, och det är ju
ändå mer. Det kan handla lätt och fritt och effektivt. Vem kan
profetera, vad det skall föra till?
Ej långt härefter skola människorna icke vara i stånd att
begripa, hur deras samhällen kunnat existera utan detta parlamentariska
system. Det ser för övrigt ut just nu, som om de icke kunde existera
utan det heller.
DE STORA REDAKTÖRERNA B LEV O TYSTA
Dessa representationsförslag och egnahemsförslagen ha under
tusen besök diskuterats med Sveriges skarpaste män och kvinnor.
Ja, man kan vara säker om, att de äro skarpa. Det är en lust att
minnas dessa i regel timslånga duster i fursteborgar och biskopsresidens,
med riksdagsmän och universitetsmän, med bondehövdingar,
arbetarledare och kvinnoledare. Men vid timmens slut ha de i regel varit
klara alla.
Vi fingo för oss att vi särskilt skulle uppsöka de främsta
redaktörerna, de stora ledande männen på tidningspressens område. Deras
förmåga att genomtränga problemen är ju ganska erkänd. Vi
struntade i, till vilket parti de hörde. Vi ville ha samtal med dem, den ene
efter den andre, och reste Sverige runt för att träffa ett halvt tjog
av dem.
Först ville vi då framföra en blygsam fråga, om inte vi alla
svenskar kunde ena oss och samla oss till ett allmänt svenskt
framträdande för att påkalla den rasande världens respekt för sunda förnuftet.
I den frågan resonerade vi länge och väl med redaktörerna, men
utan framgång. Ett sådant framträdande betydde ingenting, trodde
de; det var ganska meningslöst, enligt deras tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
