DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 69 Telegrafen och telefonen äro icke gamla uppfinningar. Vi som nu leva minnas den tid, då telefonen icke fanns. Nu förstå vi icke, hur vi skulle kunna reda oss utan telegraf och telefon. Fullmakts flyttningen har fört telegraf och telefon in i samhällslivet. Vi behöva icke vänta i fyra år, medan världskriget pågår, för att höra vad folken säga om det. Gutenberg gjorde ett mycket enkelt grepp, men det var ett gott grepp, och fick stor betydelse. Han lösgjorde bokstäverna. Därigenom blev ordet fritt och allmänt, och folket fick en röst. Detta är också ett mycket enkelt grepp. Vi ha lösgjort folkviljan. Folket kan nu icke bara tala, det kan handla, och det är ju ändå mer. Det kan handla lätt och fritt och effektivt. Vem kan profetera, vad det skall föra till? Ej långt härefter skola människorna icke vara i stånd att begripa, hur deras samhällen kunnat existera utan detta parlamentariska system. Det ser för övrigt ut just nu, som om de icke kunde existera utan det heller. DE STORA REDAKTÖRERNA B LEV O TYSTA Dessa representationsförslag och egnahemsförslagen ha under tusen besök diskuterats med Sveriges skarpaste män och kvinnor. Ja, man kan vara säker om, att de äro skarpa. Det är en lust att minnas dessa i regel timslånga duster i fursteborgar och biskopsresidens, med riksdagsmän och universitetsmän, med bondehövdingar, arbetarledare och kvinnoledare. Men vid timmens slut ha de i regel varit klara alla. Vi fingo för oss att vi särskilt skulle uppsöka de främsta redaktörerna, de stora ledande männen på tidningspressens område. Deras förmåga att genomtränga problemen är ju ganska erkänd. Vi struntade i, till vilket parti de hörde. Vi ville ha samtal med dem, den ene efter den andre, och reste Sverige runt för att träffa ett halvt tjog av dem. Först ville vi då framföra en blygsam fråga, om inte vi alla svenskar kunde ena oss och samla oss till ett allmänt svenskt framträdande för att påkalla den rasande världens respekt för sunda förnuftet. I den frågan resonerade vi länge och väl med redaktörerna, men utan framgång. Ett sådant framträdande betydde ingenting, trodde de; det var ganska meningslöst, enligt deras tanke.