Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ursprungliga Olofsborg tyckes bestått af den
9. k. gamla förborgen samt stora borggården med dess
byggnadskomplex. I gamla förborgens tre böm reste
sig tre torn: de ännu kvarstående Kyrko- och
Klocktornen samt S:t Eriks tornet, hvilket dock var svagare
än de andra och ej förmådde motstå tidens tand lika
väl. — Stora borggården åter omgafs sannolikt endast
af tvådubbla murar.
TTnder tidernas lopp forändrade Olofsborg småningom
gestalt. Aren 1560—62 bygde Gustaf Fineke, slottets
dåvarande höfvidsman, ett torn, som fick namnet Tjocka
tornet, beläget i sydöstra hörnet af stora
borggården; likasom S:t Eriks torn kvarstår detta numera
ej. — Byggnadsarbetena fortgingo under Johan III:s
regering, men i mindre skala (den nya kyrkan
antagligen då bygd), tills på Karl^IX:s tid Kiltomet, såsom
redan nämdt uppfördes. Ftuu denna tid härröra troligen
äfven åtskilliga byggnader, såsom byggnadsfilen på inre
sidan af muren mellan Kyrko- och Kil torn en samt
utbyggnaden från Kyrko våningen, hvaroni är taladt ofvan.
Olofsborg eller Nyslott hade ofta med framgång
motstått häftiga angrepp från rysk sida. Under stora
ofreden lyckades dock ryssarne eröfra slottet (1714), men
genom freden i Nystad 1721 räddades Nyslott åter åt
Sverige. Under det olyckliga kriget 1741-43
försvarades Savolaks och Karelen af den behjertade
landshöf-dingen Stjernstedt, som 1741 tillbakavisade ett försök att
eröfra Nyslott» Hufvudarméns dåliga ledning i södra
Finland blef dock ödesdiger för Savolaks och den 9 aug.
1742 föll Nyslott i ryssarnes händer och förblef ryskt.
De försök, som sedermera af svenskarne år 1788 gjordes
för att rycka slottet ut ryssarnes våld, misslyckades.
Krigsskådplatsen förblef inom svenskt område väster
om Nyslott (jmfr sid. 198 och sid. 206).
Under ryska tiden förlorade slottet sitt gamla
utseende. Ännu 1742 stodo slottets alla tom kvar. Men
redan några år härefter fanns S:t Eriks tom icke mer till;
dess rasering hade, troligen till följd af dess svaga
konstruktion, varit nödvändig. På det ställe i muren, där
tornet fordom stått, synas ännu tydliga ^Spår af det
samma, — Förmodligen kort före 1788—90 års krig
förstördes Tjocka tomet genom en krutexplosion. I dess
ställe bygdes en bastion, som ärfde det gamla tornets
namn (tyska diok = tjock).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
