Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke i ord der S-ljndet tillkommit i någon särskild ställning, hvilka då stafvas med eks, ks eller
gs, allt efter sina stamord, t. ex. »ett lacks färg« af lack, kökshylla af kök, krigsman af krig,
dagsverk af dag, högst af hög o. s. v. 1 några främmande ord skrifves X-ljudet med CC,-t. ex. accent,
acceptera, accis, vaccin. — Z begagnas numera endast i några främmande ord, t. ex. zenit, zink,
zon, zodiak, zoologi; i andra ord, der det förr brukats, skrifves uumera S, t. ex. magasin, horisont,
siffra o. s. v.
4:o. BokstäiVerna i s. k. stora alfabetet kallas versaler, till skilnad från de
mindre, som blifvit kallade gemena. Versal, eller stor bokstaf, begagnas alltid i början, vare sig
af särskildt stycke eller enskild mening; således altid efter ett sådant tecken som punkt,
utrops-eller frågetecken, så snart en sats slutar med ett sådant. Dessutom börjas med stor bokstaf
sådana ord, som beteckna det högsta väsendet, såsom Allfader, Gud, Herren, Kristus, Helige Ande,
o. s. v., äfvensom namn på personer, ställen, m. m., t. ex. Henrik, Maria, Rajipe, Lindqvist,
Stockholm, England o. s. v.
Allmänna Anmärkningar vid bokstafvering,
1) Namn förändra ej gerna stafning vid öfvergången från ett språk till ett aunat, och der
c, ch, ph, th, z eller annat numera bortlagdt skrifsätt i sådana förekommer, bibehålies det
vanligtvis, t. ex. Carl, Lucretia, Zacharias, Charlotta, Philip, Luther o. s. v. — Eget namn eger
hvar och en stafva som han behagar, blott med vilkor, att det alltid skrifves lika; och i sådana
fall bör hvem som helst, som skrifver samma namn, följa egarens antagna bruk.
2) Härledda ord skrifvas lika med sina stamord, blott med några få undantag; detta gäller
likväl endast konsonanterna, ty vokalerna ombytas ofta vid olika uttryck af samma mening; och
då sådana fall skulle bli alltför många att upprepa, nämnes här blott exempelvis ggf, ge, gifva,
gåfvo, som har ej mindre än fyra vokalförändringar. -— Sammansatta ord tecknas äfven lika med
stamorden; likväl förändras der stundom första ordets slutform, såsom: a eller e försvinner, t. ex.
stjernklar, Jlinthård, bondflicka, källarmästare, törnros; 2) e förbytes till a, t. ex. herravälde,
herradöme; 3) a förbytes dels till e, t. ex, oljefärg, ärelysten, dels till o, t. ex. helsobrmm,
kyrkoherde, dels till u, t. ex, varulager, gatulykta, dels till es, t. ex. skadeslös, hyresman, dels till s,
t. ex. dricksglas, olycksfall; 4) tillökas ordet, dels med a, t. ex. handaslöjd, mannaminne, dels med
e, t. ex. nattetid, prestestånd, dels med en i ord på ros, t. ex. rosenbuske, rosenröd o. s. v.
3) Vid lika ljud för olika meningar bör för alla dem, som genom stafsättet kunna åtskiljas
för ögat, sådant ej uraktlåtas, t. ex. bedt, bett; blott, blått; godt, gått; men, män; stödt, stött o. s. v.
Att göra detta med alla är omöjligt, emedan i följd af vårt språks fattigdom på ord ganska många
både skrifvas lika och uttalas lika i olika meningar, t. ex. «flere skålar blefvo druckne och alla
gäster voro druckne«; »’skräddaren fodrade pelsen och kusken fodrade hästarna«; «smeden dyrkade
upp låset och köpinanneu dyrkade tipp sockret«. Det lilla ordet led kan stå i ej mindre än tolf
oiika bemärkelser, t. ex.: «En ung soldat stod i sitt led och vrickade sin fot ur led, hvaraf han
led så svåra plågor, att han darrade i hvarje led och blef led åt hela verldeu. När det sedan led
mot qvällen och han skulle gå hem, tog han miste om den led han borda följa och kom så till
dt led, som han ej kunde öppna; der träffade hau sin stamfar i andra led, den han bad: kom
oeh led mig hem; men denne var en led gubbe, som ej en gång led sitt eget barnbarn.«
4) Man bör, så vidt möjligt är, söka undvika tautologi, d. v. s. samma ords upprepande
två eller flere gånger i samma mening eller så nära hvarandra, att dess ljud blir stötande för örat.
Härtill begagnas synonyma ord, d. v. s. sådana, som äro ol.ka både till stafning och uttal, men
hafva lika bemärkelse, t. ex. pligt = skyldighet; känslig = lättrörd; tappa = förlora; dö = ajlida = af somna ;
glömd = förgäten; alltid = städse — oupphörligen; visst = säkert = otvifvelaktigt; gunst = ynnest =
bevågenhet o. s. v. Högst fä ord linnas, som sukna synonymer, och genom öfning lär man sig lätt att
begagna sådana, som göru uttrycken lätta och behagliga.
o) Hvarje skrift bör vara sig sjelf lik, d. v. s. i allt följa någon bestämd antagen regel,
denna må vara den här framstälda eller någon annan. Afvikelser från hva<l här blifvit sagdt väcka
föga obehag för den läsande, så länge bruket är vacklande och olika personer följa särskilda
metoder: men den behagliga känsla, som harmonien alltid ingifver, blir störd, om ett ord eller en
mening den ena gången stafvas på ett, den andra på ett annat sätt.
5:0. Olll StaTv^lse-delning. Enkla ords delning i stafvelser sker på det sätt,
att om mellan två vokaler står en konsonant, skrifves den till den senare stafvelsen, t. ex. fa-ra,
lä-sa, o-be-liag, f i-re-ta-ga; stå der två, sättes en till hvardera, t. ex. fal-la, den-ne, tyd-lig-het,.
sam-man-sat-ta; stå der tre eller flere, lägges blott den sista till senare stafvelsen och de öfriga
till den föregående, t. ex. smick-ra, kropps-lig, lättfatt-lig, till-konst-la-de o. s. v. Undantag
härifrån göra konsonanterna bl, dr, gl, sk, sp, st, hvilka icke få skiljas, då de båda tillhöra
stamordet. t. ex. bi-blisk, lie-dra, se-gla, älska, lä-spa, ri-sta, äfvensom ändeisen akt ig, som alltid sättes
för sig sjelf, t. ex, lär-aktig, skilj-aktig. — Sammansatta Ord delas efter de enkla ord, hvaraf
de bestå, och dessa åter efter hvad ofvan blifvit sagdt, t. ex. afsmak, om-ar-be-ta. — Sådan
delning förekommer i allmänhet endast, der stafvelserna stå på särskilda rader, eller der orden äro,
hvad man kallar, brutna; men stundom är en sådan delning nödig äfven i samma rad, för att
förtydliga meningen och att från hvarandra skilja ord af olika betydelse, som begagna sammn bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
