Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. C. betyder Anno Kristi. /. m. betyder förmiddagen. neml. betyder nemligen.
A. M. » Anno Mundi. fol. » folio. n. v. » nu varande.
Anm. » anmärkning. fr. » fråga. NB. « nota bene.
B. » baud. gr. » grad. o. d. » och dylikt.
B:co » banko. h. e. » hoc est. 0. s. v. » och så vidare.
Br., B:to » brutto. ib. ibid. » ibidem. p., pag. » pagina.
c., c:ca » cirka. it. » item. P. M. » promemoria.
C:ie C:o » kompani. i st. f. » i stället för. Resp. » respektive.
1). C. )> da capo. jfr- » jemför. R:dr riksdaler.
D., D:r » doktor. j;r. » junior. R:gs >» riksgälds.
d. v. » då varande. kr. » krona. R:rnt » riksmynt.
d. v. s. >» det vill säga. kl. >» klockan. s., sid. » sidan.
d. ä. » det ur, den äldre. L. S. » Loco Sigilli. S. D. » samma dag.
e. a. g. » en annan gång. M., Mag. » magister. sv. » svar.
el. » eller. m. fl. » med flere. t. ex. » till exempel.
e. m. » eftermiddagen. m. m. » med mera- t. o. m. » till och med.
e. o. » extraordinarie. N:o » nummer. Tit. ’» Titulus.
etc., tfc. » et cetera. N:r » numror. und. >» undantng.
f. a. » för detta. N:t.o » netto. v. » vice, von.
Förutom ofvan anförda förekomma ganska många förkortningar, ofta begagnade olika af olika
författare, och hvilka skulle bli alltför vidlyftiga att här upprepa. Sådana kunna dessutom af
hvar och en användas efter behag; dock bör, då mindre vanliga brukas, en förklaring af deras
betydelse äfven åtfölja. Uti bref och andra mindre uppsatser böra dylika dock undvikas.
Anmärkning. Då uti det föregående, likasom i det efterföljande, inga_exempel finnas
anförde, eller om flere än de upptagna skulle önskas, kunna sådana uppsökas i hvilken tryckt bok
som helst, der det omtalade fallet på något sätt inträffar.
Språk är ett organiskt väsende och, likt alla andra sådana, underkastadt en
alltjemt fortgående tillväxt ocli förändring i utseende och omfång. Vårt så
kallade riksspråk, skrifspräket, må hafva sina fördelar såsom egnadt att dermed för
ögat göra våra meningar begripliga; men såsom lefvande språk finnes det icke i
sitt nuvarande skick, om ej i någon persons mun, som tillgjordt söker härma
detsamma. I den lefvande Svenskan, d. v. s. det fria, vanliga umgängesspråket, blifva
ganska många ord förkortade genom vissa bokstäfvers uteslutande och derigenom
på samma gång både ledigare för tungan och angenämare för örat. JTågra prof
på detta förhållande följa:
Tecknas uti skrifspräket:
blad, glad, ladugård, rad, sadla, spad, stad, band,
land, tand, bred, ledsam, smed, sned, midsommar,
blindl, grind, bord, ord, gård, blod, god, ond, brud,
hund, lund, pund, stund, rodna, brådska, vårdslös,
slädföre, vändning, gärdesgård, värdshus, bröd,
glöd, nöd, röd; ref ben, styfbarn; jag, såg, artig,
helig, liflig, konstig, kunnig, myndig, dåraktig,
präktig, höflig; falskt, hemskt, svenskt, glupskt,
friskt, kyskt, färskt, lömskt; namnsdag, famntaga;
matsäck, stjelpa, stjema, stjert, drottning, båtsman,
fältskär; dagar, staden, mig, dig, sig, badstuga,
jernka, rådstuga, katekes, religion, jungfru, kjortel;
han skall, de skola, vi kunna, de hafva, vi vilja;
Södermanland, Småland, Vestergötland m. fl. d.
Uttalas i umgängesspråket:
bla, gla, lagål, ra, sala, spa, sta, bann,
lann, tann, bre, lessam, sme, sne, missommar,
blinn, grinn, bor, or, gå, bio, go, onn, bru,
hunn, lunn, punn, stunn, rånna, bråska, vårslös,
släföre, vänning, gärsgår, värshus, brö,
glö, nö, rö; reben, stybarn; ja, så, arti,
heli, lifli, konsti, kunni, myndi, dårakti,
prakti, höfli; falst, hemst, svenst, glupst,
frist, kysst, färst, lömst: namsda, famta;
massäck, själpa, sjärna, sjärrt, dronning, båsman,
fällskär; dar, stan, mej, dej, sej, basstu,
jänka,] råstu, kattjes, relion, jumfru, tjol;
han ska, di ska, vi kaD, di ha, vi vela;
Sörmlann, Småln, Vestgöln o. s. v.
Då man vet, att det första språk är ljudspråket, eller med andra ord, att
ingen lär sig läsa, än mindre skrifva, utan att först hafva lärt sig tala, och man
med temlig säkerhet kan antaga, att ljudspråket existerade bland menniskorna
långt förr än skrifspräket blef uppfunnet, så blir deraf klart, att ljudet är språ-
kets grund och icke figurerna eller bokstäfverna, och att alltså bokstäfvernas
sammansättning till ord bör rätta sig efter ordens uttal, och icke tvärtom. Hvarför
detta ej nu sker, eller anledningen till att tal och skrift i vårt närvarande språk
äro i många fall skilda, hör ej hit att undersöka; möjligen har äfven ljudet,
uttalet, under tidernas lopp undergått väsentliga förändringar, dem skrifspräket ej
hunnit medfölja. Emellertid är det tydligen till detta mål skrifspräket alltjemt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
