Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som utmärker denna konjugation framför de öfriga är: 1)
vokalförän-dringarne i förfluten tid, första klassen blott i imperfektum, andra klassen äfven
i supinum; 2) att imperfektum i singularis slutar på konsonant och har en
staf-velse mindre än presens, då ej detta är enstafvigt, samt i pluralis första och tredje
person sluta på o, t. ex. drogo; 3) en egen form för vilkorlighet, t. ex. hunne,
jinge, gåfve: 4) ändeisen en, et, jemte samma vokal som i supinum för passiva
participium, oaktadt det aktiva har ändeisen ande.
De ifrågavarande vokalföräudringarne äro hufvudsakligast följande:
Uti verber tillhörande Första klassen: a förbytes till o, t. ex. draga—drog, äfven uti orden:
begrafvu, fara, gala, mala, skafva; — a till ö, t. ex. falla—föll; — e till a, t. ex. bedja—bad;
— e till u, t. ex. berga—burgen; — i till a, t. ex. gifva—gaf, derjemte i tvinga; — i till e, t. ex.
bita—bet, tillika uti blifva, drifva, gnida, gripa, klifva, knipa, lida, lita, niga, pipa, qvida, rida,
rifva, skina, skrida, skrifva, skrika, slita, smida, smita, snida, sprida, stiga, strida, svida, svika,
tiga, vika, hvina, vrida; — u till ö, t. ex. bjuda—bjöd, samt uti gjuta, hugga, ljuda, ljuga, ljuta,
njuta, sjuda, sjunga, sjunka, skjuta, sluka, sluta, suga, supa, tjuta; — y till ö, t. ex. byta—böt;
— å till e, t. ex. gråta—gret; å till i, t. ex. få—Jick, jemte gå; — å till o, t. ex. stå—stod,
— å till ä, t. ex. låta—lät; — å till ö, t. ex. hålla—höll; — ä till a,t.ex.’qväda—qvad, tillika
med läsa; — ä till o, t. ex. gräfva—grof, samt häfva, vräka, väga; — ä till å, t. ex. äta—åt.
Hithörande deponentier äro: bitas, dragas {dras), förfaras, förljudas, förgås, huggas, hållas,
låtas (låtsa), slitas, tagas (tas), trifvas, vederfaras, vederfås. — Anomaler äro: bedja (be), berga,
blifva, bjuda, draga (dra), dräpa, dyka, dö, fara, få, förgäta, gifva (ge), gala, gitta (gat), gå,
hvina, le, ligga, lita, mala, qväda, skina, skjuta, sjunka, sjunga, stå, taga (ta), två (tvagit), vara
(är), samt heta, komma och sofva, hvilka trenne senare äro ntan vokalförändringar.
Uti ord af Alldra klasseil: e öfvergår till a och u, t. ex. hjelpa—halp—hulpit, äfven i stjelpa,
— i till a och u, t. ex. brista—brast—brustit, också i brinna, dimpa, dricka, Jinna, förnimma,
försrinna, hinna, rinna, simma, sitta, slinka, slita, slippa, spilla, spinna, spricka, springa, spritta;
sticka, stinga, stinka, tvinga, vinna; — y till ö och u, t. ex. bryta—bröt—brutit, tillika i drypa,
flyga, frysa, klyfva, knyta, nypa, smyga, snyta, skryta, stryka, tryta; — å till o och a, t. ex.
slå—slog—slagit; å till a och u, t. ex. bära—bar—burit, samt i hänga, kläcka, skälfva, skära,
smälla, smälta, sqvätta, stjäla, svälja, svälla, svälta; — ä till a och å, t. ex. dräpa—drap—dråpo;
— ä till o och u, t. ex. svärja—svor—svurit, och växa; ö till o och u, t. ex. löpa—lopp—lupit.
Deponentier äro: nypas, slåss, stickas, umgås. — Anomaler äro: bryta, bära, drypa, flyta,
flyga, fnysa, frysa, förtryta, gälda, hänga, klinga, klyfva, kläcka, knyta, krympa, löpa, nypa,
nysa, rycka, ryka, ryta, skryta, smyga, snyta, spilla, stinga, stjäla, stryka, tryta, tvinga.
Om hjelpverbernas böjningar torde vara öfverflödigt att framställa något paradigma, då dessa
vid någon eftertanke äro lätta att finna. — Ett verb med prefix böjes lika med det enkla verb,
hvaraf det är bildadt; undantagen härvid äro högst få, bland hvilka nämnas: befalla, anbefalla,
befara, bevara, förvara, antvarda, bevilja, förlisa, af kunna och förkunna.
Vill man göra sig mödan att något närmare granska våra verber öfver hnfvud, så faller
genast i ögonen deras fördelning i tvenne hufvudklasser, nemligen sådana, som i sina böjningar endast
ombyta konsonanter, och de, som dervid äfven föräudra vokal. De förra kallas verber med svaga
Aktiv um. Passivum.
Supinum. Infinitivus. Optativus. Supinum. Infinitivus. Optativus.
Tagit. Taga. Tage! Tagit. Taga. Tage!
Imperativus. Participium. Imperativus. Participium.
Tag! Tagande. Tags! Tagen. Taget.
Tågom! Tagen! Tagandes. Tagoms! Tagens! Tagne. Tagnes.
Andra klassen: Yokalfdrändringar i imperf. och supinum. (Ex. verbet Binda.)
Aktivum. Passivum.
Indikativus. Konjunlctivus. Indikativus. Konjunldivus.
Presens. Imperf. Presens. Imperf. Presens. Imperf. Presens. Imperf.
Sing. Binder. Band. Binde. Bunde. Sing. Bindes. Bands. Bindes. Bundes.
Plur. Binda. Bundo. Binde. Bunde. Plur. Bindas. Bundos. Bindes. Bundes.
Binden. Bunden. Binden. Bunden. Bindens. Bundens. Bindens. Bundens.
Supinum. Infinitivus. Optativus. Supinum. Infinitivus. Optativus.
Bundit. Binda. Binde! Bundits. Bindas. Bindes.
Imperativus. Participium. Imperativus. Participium.
Bind! Bindande. Bind! Bunden. Bundet.
Bindom! Binden! Bindandes. Bindom! Binden! Bundne. Bundnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
