Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En full konstruktion blefve ofta släpande och obehaglig genom sin mångordighet, hvaremot
en elliptisk är ej allenast vigare, utan gemenligen eftertryckligare just genom sin korthet.—
Nödvändigt är dock alltid, att hvarje uttrycks rätta begrepp blir klart, ty om genom ords
utelem-nande en mening blir otydlig eller förvänd, är sådant ingen ellips, utan ett språkfel.
Pleonasm är, tvärt emot ellipsen, ett tillägg af ord, t. ex. det hände blott en
(enda) gång ; jag har sjelf sett det (med mina egna ögon).
Ett sådant tillägg kallas icke pleonasm, om det är nödvändigt i meningen, utan endast då
det brukas för att ge större eftertryck åt något annat fullt uttryckt ord.
Perifras kallas en sådan sats, som behöfver flere ord för att uttrycka en
mening, hvilken eljest finnes i ett enda ord, t. ex. arrestera för skuld= by sätta;
de personer, hvilka ifrågavarande salc angår = vederbörande.
Perifraser nyttjas dels för att undvika sårande eller mindre anständiga uttryck, dels då man
vill uttrycka ett föremål under någon viss synpunkt, t. ex vår allvise och allgode Fader, i stället
för Gud; samt dels att förklara sådana ord, som stå i ett språk, utan att hafva motsvarande
uttryck i ett annat. Så t. ex. kunna vi ej öfversätta franska ordet dupe på annat sätt än med orden:
en som låter narra sig; engelskans cheap och tyskans wohlfeil betyda: tvärtemot dyr, som uttryckes
hos oss med godt pris. Deremot finnes#åter t. ex. i franskan intet ord som motsvarar vårt lagom,
icke heller sakna (märka att någon eller något är borta), dygn, syskon, morbror m. fl.
Antites kallas den ställning i en mening, der två stridigheter äro till
jemfö-relse stälda mot hvarandra, t. ex.: Dagen har ett Öga, men natten många. —
Dygden bereder vår sällhet, lasten vår undergång. — Man förminskar ej sina egna fel
der-igenom, att man söker vid alla tillfällen förstora andras.
Ironi kallar man de fall, då meningen är rakt motsatt den, som orden
vanligen innefatta, t. ex. nu har du burit dig väl åt; jo, det var rätt vackert.
Såväl af kända förhållanden som af den talandes ton samt i en skrift af det öfriga innehållet
är det vanligen lätt att finna, om en mening skall förstås ironiskt eller allvarsamt.
Hyperbol är benämningen på sådana ord, som uttrycka antingen mer eller
mindre än verkliga förhållandet, t. ex. bada, flyta eller simma i blod; kall som is;
klaga himmelshögt; ett stenhårdt hjerta; vårt lif varar ett ögonblick; drick en tår.
Hyperboler begagnas ofta, lika med andra figurliga talesätt, för att gifva styrka och
omvex-ling åt uttrycken; men brukns sådana der en sträng noghet är nödig, så urarta de till osanning.
Trop benämnes ett figurligt uttryck, hvilket genom något sinnligt ord
framställer ett öfversinnligt föremål, t. ex. ljust förstånd; godt hjerta; såradt samvete;
fmt öra; Öppet ansigte; svart gerning; varm tillgifvenhet; hög börd; djup tystnad; helsans
färg; tala med hetta; hans gerningar talade och a funden måste tiga o. s. v.
Troper äro mycket vanliga i alla språk och snart sagdt för alla slags framställningar, emedan
de gifva liflighet och omvexling åt uttrycken och ofta lättfattlighet åt meningar, som dem förutan
skulle bli alltför torra, ja nä3tan obegripliga. Bland slagen af troper märkas: Metonymi, då
orsaken sättes i st. f. verkan, innehållet för det innehållande, saken för egenskapen, m. m. t. ex.
han skrifver en vacker hand, i stället får en vacker stil; grå hår, i st. f. ålderdomen, som
medför grå hår; skörda■ lagrar, i st. f. vinyia segrar; den bleka döden, i st. f. döden, som gör blek;
hela staden jublade, i st. f. alla invånarne i staden o. s. v.; samt Synekdoke, då man nämner
det mindre för det större, arten för slagtet, delen för det hela, o. s. v., eller tvärtom, t. ex. bo
under ett tak i st. f. i samma hus; de dödlige i st. f. menniskorna; se sig omkring i veriden i st. f.
besöka flere ställen på jorden; hundrade segel i st. f. hundrade skepp o. s. v. — Till troper kunna
äfven räknas liknelser och jemförelser, t. ex. okunnigheten ochmörkret; ett godt förstånd och. ett klart
ljus; freden och lugnet; krigets härjningar och åskans eller stormens; lastens vällust och ett sött
gift o. s. v.
Metafor är en sådan mening, som innefattar en sammandragen liknelse, t. ex.
En redlig vän är en ovärderlig skatt. — Hon dog i sin blomstrande vår. — Religionen
år ett säkert stöd i motgången. — Tag ickc skuggan för kroppen.
De flesta af våra ordspråk äro metaforer, t. ex. Kärleken är blind. — Ingen rök utan eld. —
Smid medan jernet är varmi. — <S/å spiken på hufvudet. — Hvad du sår, får du skörda rn. m. d.
Begagnade såsom ordspråk, hänsyfta vanligen metaforer på någon annan med dem liktydig mening
och närma sig derigenom till allegorierna.
Allegori är en hel tankeföljd, framstäld i bilder. Menniskans lif kan t. ex.
liknas vid en resa med dess besvärligheter och nöjen; ett älskvärdt fruntimmer
kan föreställas under bilden af en blomma, som sprider glädje omkring sig med
sina oskuldsfulla behag, men innan kort vissnar och försvinner o. s. v. Moraliska
egenskaper, dygder och laster kunna genom allegorien göras åskådliga till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
