Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madrigal, ett mindre lyriskt skaldestycke, af 4 till 16 rader, som uttrycker
någon nätt, sinnrik tanke, hvars föremål vanligen är kärlek.
Ode, hos de gamle: hvarje lyrisk dikt, som företrädesvis lämpade sig för
sång; i nyare tider: dikt af rent lyriskt slag, hvilken tillkännager sinnets häftigare
skakningar och en omvexling af starka, upphöjda känslor af lust och olust.
Pastoral, “herdesång", målningar af landtlifvet och dess behag; skådespel,
deri de uppträdande personerna äro herdar och herdinnor.
jRecitativ, i ett sångstycke förekommande mindre afdelning, som skall
deklameras och såmedelst af bry ter sången.
Komans, “rimmad berättelse", en rörande skildring af någon anmärkningsvärd
tilldragelse, framstäld på vers, för att kunna sjungas.
Rondo (fransyskt skaldeslag) en art lyrisk dikt, som består af tretton
två-rimmade versrader, af hvilka den nionde och trettonde upprepa första ordet, eller
hälften af första versen, såsom refräng.
Serenad, “nattstycke", aftonmusik i fria luften utanför någons fönster.
Sonett, en dikt af florton, vanligen jambiska, verser eller rader, som äro
indelade i två fyrradiga och två treradiga strofer. Rimställningarne uti sådana äro
alltid egna, men kunna variera på mångfaldiga sätt, hvaraf flere benämningar
uppkommit, såsom: Kors-Sonetten, Dubbel-Sonetten, Sonnet a queue, Konst-Sonetten,
den fortsatta Sonetten, Kedje-Sonetten, Eko-Sonettm m. fl.
Atskillige andra uttryck, som väl ej begagnas såsom titlar, men ofta vid frågor om vers
åberopas som mönster o. s. v„ äro ingenting annat än benämningar för de ämnen, som uti dem
afhandlas. Æne’lden eller Eneiden är Virgilii bjeltedikt om Trojanen Æneas; med Iliad förstås
den af Homer lemnade poetiska målningen af staden Troja oeh dess borg Ilion, jemte deras
belägring; och* med Odyssé antydes Homcri poetiska beskrifning om de öden, som träffade
grekiska hjelten Ulysses, eller Odysseus, på hans hemfärd från Trojanska kriget.
Ett slags vers, som under medeltiden varit mycket i bruk här i norden, har blifvit kallad
Knittelvers. Ej allenast våra s. k. Rimkrönikor, gamla Bondpraktikan m. m. d., hafva skrifvits
i sådan stil, utan äfven några landskapslagar blifvit derpå öfversatte, sannolikt i mening, att
innehållet i denna form skulle lättare fastna i minnet. Detta versslag synes likväl snarare varit försök
till riinsnideri än verklig skaldekonst, emedan sällan en poetisk tanke deri kan upptäckas, inga
metriska rcglor blifvit följda och fordringarne af riktiga rim varit högst inskränkta.
llMU8Us,
Någon uppmärksamhet på den oss omgifvande skapelsen skall lätt öfvertyga
oss, att hela universum innehåller ett enda, fullstämmigt ackord, att den djupaste,
innerligaste harmoni råder i all rörelse och alla ljud, från stjernan, som hvälfver
sig öfver vår lijessa, till masken, som kryper i stoftet; från det majestätiska
åsk-dundret, till det sakta prasslandet af ett fallande löf; från de vredgade böljornas
hemska tonfall i ett upprördt haf och stormens tjut i skogen till regndropparnes
smattrande i den klara källan och aftonfjärilils suck i det doftande gräset. Sjelfva
ufvens entoniga läte och kråkans kärfva kr ax hafva i all sin hemskhet något
onämnbart, som genom örat tränger till själen och åstadkommer en viss samklang med
vestans ljufva sus och lärkans rena drill; ett samklang, som, huru störande och
obehaglig den än kan förefalla, likväl medför den fördelen att upphöja värdet
af de mera behagliga ljuden, likasom hvitt framstår i sin starkaste glans, då det
sättes vid sidan af svart.
Menniskosjälen, utgången från det oändliga urväsendet till allt ljus, allt lif
och all fullkomlighet, men langslad i materiens sköte, der hon blott kan ana men
icke njuta den ursprungliga friheten och harmonien, som utgör hennes väsendes
natur, skakar dock alltsomoftast på sina flettrar och söker åtminstone uppfånga
en och annan gnista af den klarhet, som de stäckta vingarne neka henne att
närma sig. Förgäfves lägga motgångar, felslagna beräkningar och oupphörliga
be-kymmer för materiella behof sina iskalla händer på mångens hjerta; förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
