Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir ofta det redligaste uppsåt misstänkt, den ädlaste gerning föraktad ocli
förlöjligad, den obetydligaste formella förseelse af småsinnet begagnad som skäl till
de mest skändliga förföljelser; ingenting kan fullkomligt utsläcka den gudagnista,.
som ligger förborgad i menniskans andliga väsende ock som alltjemt af lioppet
underblåses. Ingen tid, ingen ålder, ingen samhällsställning finnes, der denna
stråle från ett evigt ljushaf icke någon gång och på ett eller annat sätt ger sin
närvaro tillkänna.
hland de medel, menniskan såsom skänk från skönhetens urhem erhållit för
att kunna gifva luft åt sin inneboende gudomsanda och njuta frukterna af det
lifsens träd, som aldrig helt och hållet förvissnar, är musiken ett af de herrligaste.
Denna är äfven ett språk, men ett själens, ett känslornas språk, upphöjdt öfver
de så kallade hvardagsspråken, men med dessa sammanbundet genom poesiens
språk, verskonsten, som med musiken är så nära förenad, att de båda i vissa punkter
sammansmälta till ett medelst det första, konstigaste och fullkomligaste af alla
toninstrument, sångrösten.
Att musiken är ett lån från en högre verld än den för våra yttre sinnen
förnimbara, lär väl ingen betvifla; och den trollmakt, som tonerna utöfvapåallt
skapadt, är lika obestridlig. Utan att gå tillbaka till sagans allegoriska
framställningar om Orpheus, som med sin lyra fick stockar och stenar att dansa, om
Siren erna, livilkas sång drog skeppen i qvaf m. m. d., må vi blott hålla oss till den
lefvande naturen, och vi skola finna få eller inga bland djuren, som äro
fullkomligt känslolösa för musikens toner; sjelfva de lägsta klasserna, amfibier och insekter,
såsom ormar, spindlar m. fl., tjusas deraf. Emellertid är det ett lifligt bevis på
musikens i grunden ädla och oskyldiga natur, att bland djuren förmåga att sjelf
åstadkomma melodi endast blifvit tilldelad åt det täckaste, ömmaste och
oskyldigaste slägtet, nemligen fåglarne, och af dessa blott den spädaste skaran, som
föder sig af växternas alster, och lefver i troget äktenskap, men ej åt roffåglar
eller sådana, som öfverge sin maka efter vunnen kärlek.
Uti menskliga lifvet finnas få tillfällen, der musiken är fullkomligt
urstånd-satt att utöfva sin makt, och få äro de känslor, som ej genom toner kunna
uttryckas. Yid gudstjensten föres själen på melodiens vågor närmare den Eviges
tron; i krigstumultet eldas soldatens mod vid trumpetens smattrande ljud; i
danssalens hvirfiar och i hemmets lugn, i solens sken och i den tysta nattens frid,
på den lekande vågen, i den dystra skogen och på den gröna blomsterströdda
ängen: öfverallt höres musikens ljud med nöje. Sprittande glädje och
lijertgri-pande sorg, stilla förnöjsamhet och tung dysterhet, ädel välvilja och bittert raseri,
allt kan gifva sig luft genom tonernas språk.
Musiken, som utgöres af egna blott för örat förnimbara ljud, kallade toner,
och deraf äfven benämnd tonkonst, delar sig i tvenne hufvuddelar, nemligen
Instrumentalmusik, som utfores af endast instrument, fiol, flöjt, klarinett m. fl.,
och Vokalmusik, som består af menniskoröster, eller s. k. sång. Den senare
biträdes ofta af instrument, hvilket kallas ackompanjemang. För att göra tonerna
förnimbara för ögat har musiken, liksom talspråket, vissa tecken eller figurer, som
äro helt olika med bokstäfver, och kallas Noter.
Kör att utgöra musik fordras ej allenast gröfre ocb finare toner, utan äfven bestämda
tid-inätt för hvarje ton, helst den ena måste uthållas längre än den andra; ljudet bör ömsom vara
starkare och svagare, stötas fram eller utföras lenare o. s. v., hvilket allt af noterna angifves.
Grunden för noters teckning är ett s. k. notplan, som består af fem öfver
hvarandra löpande horisontala linier. Noterna tecknas på och emellan dessa linier,
af hvilka den nedersta, som kallas den första, anvisar den lägsta eller gröfsta
tonen, och derefter gradvis uppåt till öfversta eller femte linien, som är platsen
för noten till den högsta eller finaste tonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
