Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kadans, Cadenza, är namnet på ett slutfall och kallas hel eller fullkomlig, då
slutfallet sker från dominanten till tonikan, lialf i motsatt fall, samt bedräglig eller
af bruten, om en främmande harmoni tages i stället för den väntade sluttonen.
Tecknet O kallas också KadailS, äfvensom Fermat (hvilopunkt), och betyder, satt öfver
en not eller paus, att denna kan uthållas icke efter sin valör, utan efter godtfinnande, hvarunder
solisten eger att ex improviso ådagalägga sin skicklighet medelst åtskilliga löpningar o. s. v. (oftast
på noterna utsatta). Står denna ligur öfver ett repristecken, betyder han detsamma som Finis, slut.
Uti koral-musik begagnas kadanstecknet för att utmärka hvarje sångrads slut, och deraf
brukar man i musiken kalla hvarje psalmvers-rad för en kadans.
Ackord är ett enda samklang emellan olika stämmor; fortgå de ackorderande
stämmorna i längre tonfoljd, så utgöra de hvad man kallar Harmoni.
Stämma är ej alltid detsamma som röst eller ljud, utan benämningen på en
för sig sjelf bestående tonföljd, som i förening med andra dylika bildar harmoni.
Hvarje musikstycke får namn efter det deruti varande autal af stämmor; ett tvåstämmigt
kallas Duo eller Duett, ett trestämraigt Trio eller Terzett, ett fyrstämmigt Qvartett o. s. v.
Det vore ett stort misstag att föreställa sig, det t. ex. fyra sångare eller fyra instrument,
som alla utförde samma toner, derför vore fyrstämmiga, ty ett sådant utförande blefve alltid
enstämmigt, om rösterna eller instrumenten vore aldrig så måuga. Om deremot två eller flere
utföra hvar sin melodi, och dessa melodier äro så beskaffade, att de tillsammans bilda ett
musikaliskt helt, då kallas ett sådant föredrag tvåstämmigt, trestemmigt, fyrstämmigt o. s. v. Då flere
jitföra samma stämma, sägcs den vara starkt besatt, då deremot den, som utföres af blott en,
kallas enkelt besatt. — Ackorder förekomma af två slag, neml. konsonerande, som bestå i en
fullständig samklang, genom hvilken gehöret sättes i hvila, samt dissonerande, som höras liksom
oafslutade och såmedelst väcka längtan efter andra ackorder. — Bland till musikaliska föredrag
hörande prydnader förekommer äfven, att en röst eller ett instrument har en de öfriga olik klang,
som på vissa ställen framstår. Denna egenhet i tonen kullas Timbre eller klangfärg, och
erbjuder många tillfällen till behaglig effekt.
Treklang kallas det samljud, som tre toner ega; det vill säga, på en gång
utförda, bilda de ett för örat behagligt ackord. Dessa toner äro i alla skalor
desamma, nemligen primen, terzen och qvinten. Om t. ex. c är prim, eller tonika,
så utgöres dess treklang af e och g i dur samt ess och g i moll; g stämmer
behagligast med h d i dur och b d i moll; a med ciss e i dur och c e i moll o. s. v.
Till dissonerende ackord i flerstämmig musik begagnas vanligen, att fill treklangen lägga,
septiraan, hvilket deraf kallas Septim-ackord. Merändels brukas härtill likväl icke stora
sep-timar., utan den såkallade lilla septiman, d. v. s. en lialf ton lägre.
Kontrapunkt förekommer af två slag, nemligen enkel och dubbel.
Att till en gifven melodi sätta en eller flere beledsagande stämmor kallas enkel kontrapunkt.
Ar deu gifna melodien en koral, kallas den vanligen Cantus Jirmus (bestämd sång). Med dubbel
kontrapunkt förstås en flerstämmig omvändbar sats, så behandlad, att en öfre stämma kan blifva
en undre, och tvärtom.
Portamento är en i musiken förekommande afvikelse från vanliga
utfÖrings-sätt och består i en sådan sammanbindning af särskilda toner, att dessa gå in i
hvarandra och intervallerna dem emellan göras föga märkbara.
Orgelpunkt kallas en stämmas utliållande af en viss ton, medan de öfriga
fortskrida till andra ackord medelst konstrikt utarbetade figurer.
Portamento är tonernas ännu starkare sammanbindning än legato och kan endast utföras af
sångröster samt några få instrument; ett sådant kan, skickligt och på rätt plats utfördt, öka
ett styckes behag; men illa användt förderfvar det tonernas inbördes förhållanden. En orgelpunkt
kan ofta fortgå genom flere takter; och fast den uthållna tonen stundom tyckes rätt illa passa till
de samljudande, åstadkommer dock detta entoniga ljud icke sällan en god effekt, och man känner
ett nöje uti att vänta, önska och ana den slutliga upplösningen i något tillfredsställande ackord.
Orkester är benämningen på en förening af flere sträng- och biåsinstrument,,
såsom fioler, af olika slag och storlek, flöjter, oboer, klarinetter, fagotter, valdhorn,
basuner, pukor m. m., och nyttjas vid utförandet af större musikverk.
Sångnoter äro af tvenne slag, nemligen syllabiska, der för hvarje stafvelse
endast finnes en not, och melismatiska, der stundom två eller flere toner sjungas,
eller spelas på en och samma stafvelse.
De flesta af våra koraler äro syllabiska, hvasemot många andra sånger, såväl religiösa som
af annan karakter, äro melismatiska. De till samma stafvelse hörande noter äro vanligen
samman-hundne med en båge (legato), men stundom saknas denna, och endast orden äro förenade genom
n,.h i fnll nHi811»a a»«,fi-..lB»n till »n nu <lnnoc ______________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
