Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med anledning af särskilda menniskorösters olika djup ocli höjd har
sångrösten blifvit indelad i fyra hufvudgrader: den djupaste manliga stämman kallas
Bas, den höga manliga stämman Tenor, den låga barn- och qyinnorösten Alt, och
den högsta barn- och qyinnorösten Sopran. Den karlröst, som icke är så hög
som tenoren, men äfyen saknar basens djupa toner, benämnes Bariton.
Om en person utför sånger för en röst, säger man att han sjunger Solo, ehuru han, särdeles
vid större musik tillställningar, nästan alltid ackompagneras af ett eller flere instrument. Den
honom förelagda stämman kallas Solostämma, äfvensom Obligat- eller Principal-stämma. Solostycken
förekomma äfven icke sällan för något visst instrument. Uti solostämma inträffa ofta särskilda,
mer eller mindre hastiga tongångar, kallade löpningar, passager efter roulader. De för solostämma
brukliga kompositioner äro merändels antingen Arior, som uttrycka vissa eller flex-e olikartade
känslor, och en sådan kallas Bravour-aria, om den hufvndsakligen åsyftar att visa sångarens stora
skicklighet och naturgåfvor; eller ock Recitativer, som hruka innehålla berättande ord eller
betraktelser, och utföras med mindre uthållna toner, d. v., s. efter korta noter sjungen deklamation,
hvars toners höjning och sänkning äro af noterna bestämd. Äfven sådana ackompagneras
merändels af instrument. — Flerstämmiga sånger kallas Körer; dessa bestå af två, tre, fyra, ja
ibland ända till 6 särskilda stämmor; musikstycken finnas för tvänne särskilda körer, hvilka
stundom svara hvarandra, stundom förena sig till en samfäld sång; sådana kallas Dubbelkörer.—
Alla dessa utföringssätt äro användbara i såväl andlig som verldslig musik.
Likasom andra språk, har äfven musiken blifvit indelad i särskilda
liufvud-arter, eller så kallade stilar, med hvar sina egna former och karakterer. Bland
dessa märkas: Kyrkostil, Teaterstil och Kammarstil, hvartill ytterligare komma
Krigs- och Dansmusik samt Folksånger och Folkvisor.
fåf/rfiostiten innefattar alla slags religiösa musik-verk och således icke
ensamt koralen, utan äfven andra, ständiga eller tillfälliga, andliga kompositioner,
som utföras i eller utom sjelfva kyrkan.
All kyrkomusik måste vara högtidlig och allvarlig, utan afseende på om han för öfrigt är
glad eller sorglig. Koralen, som innehåller våra psalm-melodier, afviker på några ställen från
de allmänna dur- eller mollskalorna genom att grundtonen, och följaktligen hela skalan, är olik
bägge de98a. De skalor, efter hvilka sådana tonföljder gå, kallas grekiska, hvarpå äfven deras
namn häntyda, hvilka äro följande, då skalan enligt grundtonen är:
a h^c d e’~’/ g a, æolisk; I d eKf g a h^c d, dorisk; I f g a h^c d e’"’/, lydisk;
c d e’’""/ g a h^c, jonisk; \ e-’-’/ g a h^c d e, frygisk; \ g a h^c d e^f g, mixolydisk.
Bågarue, som utvisa de halfva tonstegens plats, göra i denna uppställning tydligt, att deu
joniska skalan är lika med C-dur och den æoliska med A-moll; de öfriga fyra skilja sig från
bägge genom ifrågavarande platser för halftonerna. Dessa antika skalor användas ensamt i
koralmusik, hvarför de äfven kallas kyrko-lonarter, och äro en qvarlefva från gamla, fromma fäder
under en tid, då inga semitoner ännu voro kända i musiken.
Messan, en del af i vår ritual faststälde kyrkosånger, afsjunges ömsom af presten och
församlingen och skiljer sig från koralen hufvudsakligcn derigenom, att icke alla stafvelserna få lika
långt utdragna toner, utan dessa rätta sig efter språkets och deklamationens fordringar. Messa,
(på latin missa) är en qvarlefva eller öfverflyttning från katolska gudstjensten, af hvilken den
utgör en hufvudsaklig beståndsdel, och består dels af arior, körer, duetter, terzetter, qvartetter o. s. v.,
stundom sjungna utan instrumental-ackompanjemang, stundom ledsagade af orgel, ofta äfven af
orkester, dels af introduktioner (inledningar) och ritommeller (mellan- och efterspel af orkester ensamt).
Oratorier kallas sådana större kompositioner, i hvilka man uti sångpersonalen föreställer sig
dels enskilda, dels skaror af menniskor, englar, onda andar o. s. v., alltså ett slags andliga dramer
merändels med religiöst innehåll, som utföras uf både sångröster och instrument.
Motetten är ett slags andlig komposition dels med, dels utan ackompanjemang, samt är
beräknad för flere menniskoröster. Orden tagas merändels ur bibeln eller psalmboken, och
musiken är i följd deraf högst allvarsam. Stundom finnas koral-melodier deribland, eller åtminstone
sjunger en stämma en koral, som då kallas canto fermo (oföränderlig melodi). Detta namn får
en koralstämma äfven i andra kompositioner, t. ex. i orgelmusik, der den är kriegväfd af andra
kontrapunkterade och konstigt sammanflätade toner.
Kantat är väl ej alltid af religiöst innehåll, meu likväl allvarsam och högtidlig.
’Fett ier stilen, utgöres dels af ensam sång, dels och oftast af sång med
instrument-ackompanjemang, samt dels stundom äfven ensamt af instrumentalmusik
någon gång för ett, men merändels för flera instrument.
Operan utgör den teatraliska stilens triumf. Den består i en på scenen framstäld handling
deruti de uppträdande personerna sjunga i stället för att tala, och der musik och poesi i den
innerligaste förening ömsesidigt bestämma hvarandra. Inledningen till en onera kallas Uvertur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
