Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedömas efter sådana grafskrifter, som t. ex. her viller ena tjär hustru, jemte llerfaldiga andra
dylika, hvilka än i dag äro ingenting mindre än sällsynta.
II. Fornsyenskail. Från år 1000 till 1800. Det föreningsband mellan
nordvestliga Europas alla länder, som bestod i ett i det allra närmaste
gemensamt språk och som gjorde dess alla bebyggare till ett folk, sönderföll efter
hand och hvarje land antog, jemte egen regering, småningom äfven eget språk.
Fornsvenskan, som på detta sätt uppstod, liknade naturligtvis i början ursvenskan,
men riktades efter hand med nya ord, särdeles genom inflytande af den sig
utbredande kristendomen. Kunorna, som nu ej längre utgjorde hemligheter, blefvo
allmännare både kända och som skriftecken begagnade, till dess de småningom
utträngdes genom det både tydligare och vigare latinska alfabetet, som af
mun-karne gjordes bekant.
De nya begrepp, som åtföljde den nya gudaläran, gjorde äfven ny.a ord nödvändiga, och för
detta ändamål användes dels sammansättningar af gamla svenska ord, såsom radband, skärseld.
vigvatten; dels upptogos och ombildades ord på svenska från latinet och grekiskan, t. ex. kors (af
lat. Crnx), font (dop)funt (lat. Fons), och på samma sätt orden altare, bibel, biskop, engel, fest,
kloster, kyrka, oblat, prest, predika, psalm, skrifva, signa, tempel, testamente med många flere.
Troligt är, att genom religionslärare från främmande länder ord äfven inkommo från engelskan, tyskan
m. fl. språk, ehuru sådana numera svårligen kunna från riktiga svenska ord urskiljas.
Vid antagandet af de latinska bostäfverna till skrifspråk bibehölls länge runan för D-ljudet
samt förbyttes sedan, i följd af sitt uttal, till th, som ända till vår tid bibehållit sig i bibel- och
lagstil. Från anglosachsiskan upptogs d för uttryckande af dh. Bland vokalljudeu tecknades
å först med a eller o och sedan med aa; ä-ljudet skrefs med e och ö-ljudet med a.
Utom runstenarne bafva vi åtskilliga andra uppsatser, som anses tillkommit under denna
tidrymd, t. ex. Vestgötalagen, som tros vara författad omkring år 1220, och den äldsta handskrift
deraf skrifven dr 1290. För öfrigt är den svenska litteraturen från denna tid högst fattig, emedan
om munkarne, tidens ende lärde, författade uågot, skrefs detta mest på latin. livad man af det
som finnes kan döma rörande svenskan är, att stafsättet varit mycket obestämdt och vacklande,
hvilket bäst bevisas deraf, att t. ex. det korta ordet efter finnes tecknadt på ej mindre än 28
olika sätt, såsom Abtir, Ebtir, Ibtir, Ubtir, Aftar, Eftar, Jfti, Aptir, Eptir o. 8. v. Stundom
fördubblas vokaler eller konsonanter utan ändamål, t. ex. Naat (natt), Flerre, Manss o. s. v.
Detta förhållande synes emellertid vara en följd af olika landskapsdialekter, samt att intet
allmänt för hela riket gemensamt skrifsätt ännu hunnit utbilda sig. Att döma efter isländskan,
synes umgängesspråket bafva varit både kraftfullt, rent och regelbundet samt, om än ordfattigt,
likväl fullt tillräckligt för alla behof, ja till och med haft många sedermera förlorade ord för
be-greppsskiftningar, hvilka hos oss sakna uttryck; isynnerhet var skaldspråket rikt, och många
uttryck innehålla en sinnrikhet och meuniskokännedom som visa, att den rent menskliga bildningen
hos våra förfäder innehaft en vida högre ståndpunkt än man i allmänhet föreställer sig.
III. Medelsvenskan. Frän dr 1300 till 1523. Under denna tid fort-v
for språket att riktas med nya ord, dels från latinet och grekiskan genom de
andlige, som till det mesta hade regeringsmakten i sina händer, dels från tyskan
genom legotrupper under Folkungarnes regering samt dels från danskan under
Kalmarunionen; äfven från franskan inkommo genom studerandes resor till Paris
en mängd uttryck, i synnerhet angående litteraturen. Allt detta ökade väl
ordförrådet, men verkade menligt på nation alspråket, som alltjemt vacklade från det
ena uttryckssättet till det andra, utan bestämda grundsatser, och slutligen företedde
en fullständig språkförbistring,
Att ett ökadt umgänge med främmande folkslag och deras språk skulle inverka på
modersmålet var naturligt. Tyska konungar med åtföljande tyska embetsmän, många tyska drottningar
samt framförallt de öfver hela norden utbredda hanseatiska köpmännen och handtverkarne, införde
en mängd ord och talesätt från tyska språket, af hvilka vi ännu bafva qvar orden gesims, jungfru,
junker,fj mantel,I skymf m. fl. Från latinet upptogos orden artikel, datum, mandat, plakat,
universitet m. fl.; från franskan kurteis, penal, svit (suite), äfventyr (aventure) m. fl.,
hvar-jemte Väringarnes resor till Konstantinopel äfven ej voro utan inverkan på språket. — Emellertid
gåfvo dessa förhållanden en förut saknad väckelse åt det vittra lifvet, hvartill bidrog att norska
drottningen Eufemia omkring år 1320 lät på svenska öfversätta några af Tysklands och
Frankrikes romantiska dikter, såsom «Hertig Fredrik af Normandie«, «Herr Ivan lejonriddaren«,
«Konung Artus«, «Karl den store« m. fl.; vid samma tid anses Kommgastyrelsen vara skrifven,
ett mästerstycke till innehåll och språk; hvarjemte de yngre landskapslagarne förmodas datera sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
