Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Beten:
Ntgenikiiliskap (Astronomi).
Då yi vid klar luft nattetid, synnerligen under den mörka årstiden, skåda
upp öfver våra hufvuden, se yi milliarder mer och mindre lysande punkter,
dem yi kalla stjernor. Endast flyktigt betraktade, tyckas dessa utan all ordning
vara utströdda på himlahvalfvet; men fäster man dervid någon närmare
uppmärksamhet, skall det snart visa sig, att der ej allenast råder den största
harmoni, utan derjemte framställes en så förvånande tafla af herrlighet och prakt,
att den ovilkorligen slår oss med häpnad öfver Skaparens vishet, makt och
majestät. Den vetenskap, som meddelar upplysning om hvad hittills blifvit
bekant af denna förundran svärda inrättning, kallas astronomi, ett grekiskt ord,
som blifvit sammansatt af aovr/Q (stjerna) och Vo/uo? (lag, föreskrift).
Stjernhimmelens betraktande har redan sysselsatt forntidens iildsta folkslag, såsom kaldeer,
babylonier, egyptier, fenicier, greker med flere; första anledningen till iakttagande af
himlakrop-parnes regelmessiga gång har varit behofvet af tidens indelning i vissa bestämda perioder, och
då solens och månens synbara rörelser funnits härtill vara det säkraste medel, sträckte sig
uppmärksamheten äfven till stjernornn; man såg att dessa alltid innehade samma ställning till
hvarandra, och häraf började man, med tillhjelp dels af en liflig fantasi, dels i anledning af
de göromål man hade för häuder, att likna stjernornas ställningar vid åtskilliga figurer, än
tagna ur gudaläran, än efter djur eller andra saker, och härifrån härledes stjernhvalfvets ännu
brukliga indelning i så kallade konstellationer eller stjernbilder. Början härtill gjordes med
zodiaken eller .djurkretsen, hvilkeus bestämmande tillräknas kaldeerna, och antages uppstått på
följande sätt: De uppräknade folkslagens förnämsta sysselsättningar voro åkerbruk och boskaps-
skötsel; men i de orter der de lefde var hettan så stark, att det var nästan omöjligt att förrätta
någonting om dagen, hvarför nätterna användes som verksamhetstid. Den varma luften och
nästan alltid klara himmelen gynnade stjernornas betraktande, hvilket dessutom för herdefolket
utgjorde ett angenämt tidsfördrif. Under en lång tidsföljd hade observerats, att vid det solen
sågs ömsom höja och sänka sig passerade hon alltid regelmessigt förbi vissa stjerngrupper, samt
att månen gick samma väg, men så mycket fortare, att han hann tolf gånger genom hvarje
stjernbild, innan solen kom åter dit. Detta föranledde till denna banas indelning i tolf olika
tecken. Deras år började om våren, då dag och natt äro lika långa; som detta är den tid, då
hjordarne förökas med foster, kallade man de tre första tecken solen genomgick en Vädur, en
Oxe och tvänne Killingar (i dessas ställe äro sedan antagne bröderna Castor och Pollux eller
Tvilling arne), hvilka tecken ännu begagnas för solen i Mars, April och Maj månader. När solen
hunnit sin största ’höjd, synes hon liksom gå tillbaka, hvilket betecknades med en Kräfta, som
gerna går baklänges,’ Juni månads tecken. Efter denna tid börjar vanligen den starkaste hettan,
och denna afbildas med ett grymt Lejon, för Juli månad. Skördetiden anteckuades som en Jungfru
med en skära i handen, Augusti månad. Då natt och dag för andra gången blefvo lika och
liksom vägde mot hvarandra, föreställdes detta med bilden af en Våg, för September. På hösten
äro ofta svåra sjukdomar gängse, och denna afbildades med en Skorpion, för Oktober. Vid
vinterns början var tjenligaste tiden för jagt, hvarför en Skytt blef November månads tecken.
Då solen äter började stiga uppföre, tecknades detta med en Stenbock, emedan detta djurs natur
är att alltid söka komma högre än han befinner sig, och fick deraf plats för December. Dessa
länders vinter består nästan ensamt i starka regnskurar, och derför blef en Vattuman (en man
som tömmer en vattenkruka) symbolen för Januari. Vid vårens annalkande var bästa tiden att
fiska, hvilket gjorde två sammanbundna Fiskar till tecken för sista månaden i deras år, densamma
som vi kalla Februari. Några andra gissningar om anledningen till dessa benämningar finnas
väl, men här anförda äro de sannolikaste. Utom dessa bestämdes ännu 36 stjernbilder och fingo
samma namn och läge som de ännu bibehålla. Dessa äro på norra himmelen Stora björnen,
Lilla björnen, Nordliga draken, Cepheus, Cassiopea, Andromeda, Perseus med Medusce hufvud,
Pegasus eller Flygande hästen, Lilla hästen, Norra triangeln, Kusken eller Formannen, Bootes eller
Björnvaktaren, Ormbäraren, Ormen, Nordliga kronan, Herkules, Flygande Ömen, Pilen, Gamen
med Lyran, Svanen, Deljinen eller Hafssvinet; samt på södra himmelen Orion, Hvalfisken, Floden
Eridanus, Haren, Lilla hunden, Stora hunden, Hydra eller Vattenormen, Bägaren, Korpen, Centauren,
Vargen, Altaret, Södra fisken, Skeppet Argo, Södra kronan.
Man finner häraf, att dessa gamla folkslag, oaktadt hvarken fjerrglas eller andra tjenliga
instrument på deras tid funnos, likväl egde kunskaper om skapelsen, på hvilka ännu i våra dagar
mången ej en gång tänkt, oaktadt han för ingen del vill räknas bland de okunniga Såsom
endast ytliga och ej fotade på vetenskapliga grunder, kunna likväl dessa kunskaper, jemförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
