Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med nutidens, ej få annat namn än stjernknnnighetens barndom, och att de urartade till
vidskepelse och vantro synes af bibeln, der stjerukunnige nämnas tillsammans med spåmän,
tecken-tydare o. d. Uti denna så att säga hjelplösa barndom förblef ifrågavarande vetenskap under nära
fyra tusen år efter jordens första befolkande, och först omkring tväune århundraden före vår
tideräkning började några fruktbärande steg visa sig i den s. k. Alexandrinska skolan, som gjorde
Egypten till högsäte för den tidens förnämsta kuuskaper. Den allmänna meningen om
himlakropparnas rörelser omkring jorden hade redan funnit motståndare; Pytagoreiske tilosofen Philolaos
från Crotona anses hafva vid pass 450 år f. Kristuä, och kort derefter Niketas från Syrakusa,
antagit, att solen stod stilla i medelpunkten och att jorden, jemte det hon gjorde sin bana kring
solen, tillika på ett dygn hvälfde kring sin axel. Något senare lefde Aristarchus från Samos,
som med tydliga ord lärde, att solen stod i verldens medelpunkt, samt att kring henne hvälfde
himmelen och* jorden; hvarjemte egyptierne långt förut antagit, att Merkurius och Venus rörde
sig kring om solen. Dessa på den tiden djerfva, men om en skarpare blick vitnande åsigter
blefvo likväl ansedda som endast förflugna gissningar, som ej hade något skäl för sig. En bland
de sista af Alexandrinska skolans lärde, Clauclius Ptolemceus, anstälde mellan åren 125 och 140
efter Kristus sina observationer och utgaf ett mycket ryktbart verk med titeln MtyaXrj N’vza^i?,
der hela forntidens astronomi kan anses sammanfattad. Han upprättade derjemte ett eget
stjernsystem, hvars sanning han i nämnda verk sökte med många skäl bevisa mot ofvan anförde
filosofers yttrade meningar. Enligt detta system skulle jorden befinna sig orörlig i medelpunkten
och kring henne de öfriga himlakropparna röra sig i bestämda banor. Otvifvelaktigt är detta
system det allra äldsta och på visst sätt det naturligaste, då det föreställer rörelserna såsom
de visa sig för ögonen. Nämnda verk blef år 827, under kalifen Almamoun, öfversatt på arabiska,
då det erhöll namnet Almagestum, under hvilket det sedan blifvit bekant.
Den gryende morgonrodnaden pa vetenskapernas horisont fördunklades likväl alltför snart,
romerska rikets tilltagande öfvermakt inom hela den då kända verlden, dess nästan oupphörliga
oroligheter jemte regenternas likgiltighet för högre vetenskaper samt detta väldes på 400-talet
inträffade fall begrafde under sina ruiuer vetenskaper, konst och bildning af hvarje slag. Ett
nomadfolk ur öknen, araberna, som, i sjunde århundradet uppträdde och vann rykte genom den
vidt omkring skimrande glansen af sina segrande vapen, utmärkte sig ej mindre för det skydd
det gaf vetenskaperna; men med detta hjeltefolks snart inträffade undergång spridde sig åter
ett djupt barbariskt mörker öfver jorden, hvartill påfvarne och deras kreatur prester och munkar
i hög grad bidrogo genom den förvända lära de under namn af kristendom predikade för folket.
Okunnighet oeh vidskepelse blef de förvildade nationernas lösen; af hvad som kändes rörande
himlakropparna uppstod den narraktiga inbillningen, att af deras ställningar kunna förutsäga
menniskors och länders kommande öden, hvilken under namn af astrologi eller stjerntyderi ännu
intill senare tider haft sina bekännare. Ett allmänt sedeförderf, vilda och omenskliga krig samt
dessas vanliga följder, slöhet och uttömd kraft, brist och nöd samt härjande farsoter, fylla bladen
i menniskoslägtets historia under flera följande århundraden.
Vårt slägtes så länge slumrande genius tycktes ändtligeu, femton århundraden efter vår
tidräknings början, åter uppvakna ur sin djupa dvala. Sedan hau som det tyckes för alltid släckt
sin fackla i Asien och Afrika, svängde han den åter brinnande för andra gången öfver det i blod
dränkta, med barbariets ruiner betäckta och i vantrons svarta mantel insvepta Europa samt
upplyste med hennes välgörande ljus nya, för kultur och historia hittills okända nejder. De många
för menniskosnillet hedrande upptäckter och upplinuingar, till hvilka detta ljus visat vägen,
komma på sina ställen att afhandlas; här anföres blott hvad som rör förevarande ämne,
astronomien.
Det höga anseende i den lärda verlden, som Ptoleraieus förvärfvat, ej allenast som en af
äldre tidens störste astronomer utan äfven som geograf och författare af vigtiga arbeten i
kronologien, musiken och optiken, gjorde hans system för himlakropparne till det af såväl samtida
som efterkommande i mer än 1,000 år för rättast ansedda; emellertid märktes snart, att åtskilliga
fenomen bland himlakropparne ej härigenom kunde nöjaktigt förklaras; man tog då sin tillflykt
till så kallade epicykler, d. v. s. flere cirklar utanför hvaraudra omkring jorden, uti hvilka
himlakropparne rörde sig med olika hastighet; men icke heller häraf vanns fullkomligt tillfredsställande
resultat. En rådsherre i Erauenburg i polska Preussen vid namn Nikolaus Kopernicus, född i
Thorn den 19 febr. 1473, död den 21 Maj 1543, ansåg att den enkelhet och harmoni, som råder
i naturen, äfven måste ega rum i den öfriga skapelsen; vägledd af denna åsigt, jemförde han sina
egna iakttagelser med hvad forntida lärde meddelat och kom derigenom till ett resultat, på hvars
grund han uppgjorde ett från alla dittills gällande skildt system för himlakropparnes rörelser.
Enligt detta system står solen i medelpunkten och kring henne löpa alla planeter, till hvilka
äfven vår jord hör. Fixstjernorna stå alla orörliga, och deras såväl som solens och månens gång
från öster till vester är en synvilla, uppkommen deraf att jorden hvarje dygn vänder sig ett slag
omkring från vester till öster. Detta system, som kallas det Kopernicanska, öfverraskade
upptäckaren sjelf genom den lätta förklaring det erbjöd åt alla stjernhiramelens fenomen, som
härmed kunde ända till de minsta omständigheter fullkomligt bestämmas; men vida skild från
fåfänga och skryt, njöt han i stillhet nöjet att hafva kommit naturen på spåren, och först efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
