Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska långt bort, en del rida utom vårt planetsystem. Kometernas antal
uppgår till flere tusende, livaraf många äro osynliga för blotta ögonen; de, som
hittills blifvit till sina omloppsbanor beräknade, utgöra omkring 100 stycken.
På senare tider liar man börjat antaga, att kometerna möjligen endast vore
-större samlingar eller moln af meteoriter (Se nedan mera om dylika).
Kometerna voro länge ett föremål för menniskors fruktan och ansågos som stora,
utomordentliga tecken till himmelens vrede. Innan det blef kändt, att kometerna tillryggalägga sina
hanor efter samma lagar, som planeterna, ehuru i olika riktningar, saknades icke förståsigpåare.
som sökte på hvar sitt sätt förklara ifrågavarande himlakroppars ursprung, beskaffenhet, ändamål
ni. m. Några grekiska filosofer ansågo dem vara ett slags ystning af fixstjernorna, hvilka, om de
tillfälligtvis kommo hvarandra nära, löpnade liksom sur mjölk. När solens fläckar blefvo
upptäckta, förklarades kometerna vara af samma ursprung som dessa och ansågos för utdunstningar
ur solen, hvilka hon kastade ifrån sig som ett obrukbart slagg. Kepler, som stundom
öfverlem-nade sig åt sin lifliga fantasis fria spel, höll dem för ofantliga djur, hvilka huserade i luftens
högre regioner, likasom hvalfiskarne i hafvet, och der lefde af de elaka dunster, som ibland
förmörka solen och äfven förgifta vår atmosfer. Andra astronomer påstodo, att kometerna voro
skadliga dunster, hvilka samla sig i verldsrymden och sedan attraheras af solen, uti hvilken de
utkokas likasom i en kittel och efter en sådan genomgången rening blifva planeter, som lysa på
himmelen. Claudius Comirs låter dem derernot uppkomma i solen och säger, att de uppstiga ur
henne, såsom skurnbläddror ur en smältugn, och sedan hålla sig uppe i luften tilldess de brista.
Licetus ansåg, att den eldstod, som förde judarne genom Röda hafvet, var en komet, hvilken som
•fackelbärare gick framför israelitiska folket. Spanske munken Valderama låter kometerna
upp-drifvas ur helvetespölen af onda andar, för att injaga en helsosam förskräckelse hos de syndiga
menniskorna. Demascenus sade, att kometerna skapas af Gud och röras af englarne efter hans
vilja, för att iujaga skräck hos menniskoslägtet; en mening, hvilken Tannerus kallar »en tanke,
värdig en kristen filosof». Många andra lika klyftiga uttydningar öfver ifrågavarande
himlakroppars väsen och egenskaper skulle kunna anföras, men dessa äro kanske redan för mycket.
Numera uttryckes väl intet dylikt kram, men en annan lika tanklös som enfaldig fruktan för
kometer har uppstått och djupt inrotat sig, särdeles hos den oupplysta allmänheten, nämligen
före-•ställniogeu att en sådan skulle förstöra jorden, Sant är väl, att om en så stor himlakropp, som
vissa Kometer efter beräkning äro, ända till 510,000 gånger större än jorden, oberäknadt svansen,
med den hastighet en sådan har träffade jorden, så skulle denna, om ej tillintetgöras,
åtminstone rubbas ur sin bana samt öfversvämning och omstörtningar blifva följden; men dertill
fordras, att han skulle bestå af en massa af minst lika fasthet som jordens, hvilket ej är fallet.
För öfrigt innebär en sådan fruktan rent ut sagdt en grym hädelse mot den allamäktige Skaparen.
Skulle Ilao, som ordnat verlds-alltet med en vishet, som det är omöjligt för något
mennisko-förstånd att ens fatta, ej hafva bättre beräknat verldskropparnes förhållanden sinsemellan, än att
den ene skulle förstöra den andre? Hvad en del religionslärare nog tanklöst föregifva om yttersta
dagen, straff för de öfverflödande synderna m. m. d. må i afseende på kometerna öfverlemna3 åt
det förakt sådant väl förtjenar; hvarje brott innebär sitt eget straff, och en allvis Försyn har
medel till att vedergälla det onda utan begagnande ai utomordentligheter.
Bland andra orimligheter, 30m anförts om kometerna, är äfven att de skulle utöfva inverkan
på väderleken och helsotillståudet på jordeu; än har någon sådan förorsakat för stark värme och
torka, än svår köld och öfverflödig nederbörd. Har något mindre vanligt inträffat, såsom
gångbara sjukdomar bland menniskor eller kreatur, någon betydande persons död eller dylikt, strax
har man varit färdig att göra någon komet till syndabock, på hvilkeu man kunnat kasta skulden.
För att förtaga eller, om ej mera lyckas, åtminstone förminska dylika troligen ännu här och der
rådande inbillningars verkan ha upplysta och opartiska persouer varit betänkta på att genom
historiska jemförelser visa hvad grund sådana farhågor ega. Hvad först beträffar väderleken,
hafva följande anteckningar gjorts för en tid af 153 år, på hvilka 29 större kometer varit synliga.
Het sommar eller varm vinter, åren | Kall sommar eller sträng vinter, åren
1632, 1682,1689,1701,1702,1704, 1710,1723, 1665, 1680, 1683, 1684, 1695, 1699, 1706,
1737, 1748, 1764, 1769, 1774, 1781, 1783. 1718, 1729, 1744, 1766, 1771, 1784, 1785.
Således under något mer iin halftannat århundrade, på hvilken tid 29 större kometer visat sig,
hafva 15 medfört stark värme och 14 stark köld; och hvad följer deraf? Helt enkelt, att de
medföra hvarken det ena eller det andra, och ett ovedersägligt bevis på att, om de verkligen hafva
något inflytande på vår temperatur, detta är till alla delar för oss omärkbart.
Beträffande kometers gemenskap med sjukdomar, har äunu år 1829 en engelsk författare,
Forster, i ett större arbete försökt att sammanjemka dessa båda fall ända från Kristi födelse till
vår tid, och får en förteckning utan ända på kometer och menskliga eländen. Såsom bevis på
dessa uppgifters tillförlitlighet nämnes här blott exempelvis den härjande pest, som under namn
af svarta döden (i Sverige digerdöden) från år 1347 till 1351 rasade i jordens alla bekanta länder
och på många ställen ödeläde stora landsträckor. Med kometerna bär det sig emellertid härvid
icke bättre, än att ingen sådan syntes på hela tiden; endast en 1347 och en 1351 således vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
