Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förnämsta anledningen till de olika bruk, hvartill ifrågavarande tecken, enligt hvad förut är
nämndt, varit begagnade, torde kunna sökas i den hemlighetsfnllhet, hvarmed de lärde i forntiden
insvepte sig och sina kunskaper. I saknad af den vigtigaste af alla tiders uppfinningar,
boktryckerikonsten, kunde inga kunskaper spridas till allmänheten, utan inskränktes till ett litet sällskap
vetande, som öfverläto dem såsom arf åt sina afkomlingar, hvilka ansågo dem utgöra en slägtens
obestridliga tillhörighet. De begagnade sinnebilderna blefvo för den i vetenskaperna oinvigda
mängden ämnen, hvaraf den skapade sig de vidunderligaste föreställningar; af de lärdes astronomi
blef astiologi eller stjerntvderi, deras fysik blef magi eller trollkonst, deras kemi blef alkemi
eller guldmakeri. När sedan de lärde började att med de för himlakropparne bestämda tecknen
utmärka ej allenast de vanligaste metallerna, utan äfven veckodagarnes namn, blef den vidskepliga
tron på deras inflytelser ännu större. Man föreställde sig ett ovilkorligt samband mellan den
veckodag, den metall, den stjerna <Jfeh den afgud, som buro samma tecken, och man ansåg lycka
och olycka, medgång och motgång, helsa och sjukdom, med mera dylikt, vara deraf beroende.
Den gamla så kallade Bondepraktikan öfverflödar af dylikt vishetskram. Numera tror väl ingen
förnuftig menniska på sådant sammelsurium; men de ifrågavarande tecknen, måhända det enda af
Ac forna egyptiernas visdom, som kcfmmit i allmänhetens händer, begagnas ännu stundom i samma
bemärkelse som fordom, hvarför desamma här anföras:
Tkorsdag (dies Jovis). Tenn.
9 Fredag (dies Veneris). Koppar.
’U Lördag (dies Satumi). Bly.
Man har roat sig med att söka härledningar för dessa teckens användande till metallsymboler
från de egenskaper man tillagt gudarne eller stjernorna. Så skulle qvicksilfret afbilda den
rörlighet och mångsidighet, som tillegnades Merkurius; de första speglar, som blifvit tillverkade,
voro sannolikt af koppar, hvarför denna metall egnades åt Venus; spjut och sköldar tillverkades
mest af jern, hvarför dettas tecken ansågs böra vara lika med det Mars, krigets gud, nyttjat, och
blyets färg tycktes närmast öfverensstämma med det sken planeten Saturnus visar; hvad
öfver-guden, Jupiter, har för gemenskap med tennet, må miueralogerna afgöra. Möjligt, och äfven mest
sannolikt, är det dock, att dessa figurer blifvit antagna till metallsymboler utan något afseende
på i hvilken mening likadana i andra fall varit använda.
Återstår att nämna så kallade stjernfall eller stjernskott, hvilka måugen, förvillad af
utseende4’, tror vara verkliga stjeruor, som lossna och falla eller flytta sig. Dessa feuomen hafva
likväl ngenting gemensamt med stjernorna, men äro ej heller, efter någras förmenande, lysande
dunstbildningar i vår luftkrets. Det är numera till full visshet utrönt, att de äro kroppar, hvilka
likt planeterna kretsa kring solen, men för små att kunna synas förr än de tillfälligtvis komma
in i vår dunstkrets, då de af jordens attraktion få en så stark fart genom luften, att de glödgas
och lysa med ett hvitt sken. De falla sedan antingen hela ned, då de stundom tränga djupt in
i jorden, eller ock brista de dessförinnan sönder och nedkomma som stenregn. Någon gång antaga
de annat utseende och visa sig som stora, lysande eldkulor. De meteorstenar, som ofta påträffas
och förr trötts hafva kommit från månen, äro lemningar efter dylika himmelssken. Det största
antalet stjernskott synes omkring den 10 Augusti och den 18 November, emedan jorden då träffar
flere sådana små kroppar, än under andra åratider.
Hittills liatva vi, med några få undantag-, hållit oss till endast de
himlakroppar, som med blotta ögonen kunna synas; nu vilja vi äfven kasta en blick
på de himmelens under, som ej utan tuber kunna varseblifvas, Till dessa höra
stjerngrupper, nébulosor, dubbelstjernor och föränderliga stjernor.
Stjerngrupper eller stjernklasar kallas de ljusa ställen på himmelen, som med
bättre teleskoper låta upplösa sig i tätt sittande stjernor; hit hör den för blotta
ögonen synliga sjustjernan i Oxen, uti hvilken 120 särskilda stjernor kunnat
räknas, ehuru blotta ögat endast kan åtskilja 6. Sådana grupper finnas ganska
många, till en del antecknade på den åtföljande stjernkartan.
Det finnes ingen säkerhet för att de i en sådan grupp synliga stjernor verkligen befinna sig
så nära hvarandra som de visa sig; på så långt afstånd från oss kan skilnaden dem emellan vara
betydligt stor, helst närheten kan uppkomma af deras synlinie från jorden. Den skarpa
begränsning och den förvånande symmetri man funnit i dessa grupper gifva dock skäl till den
förmodan, att hos dem råder en egen, inom sig sjelf sluten natur, att de sammanhållas af en egen
attraktionskraft, hvars rätta beskaffenhet möjligen alltid blifver för oss okäud.
Ncblllosor benämnas sådana Häckar på himmelen, hvilka liksom de
föregående se ut som ljusa molntappar, men ännu icke med tillhjelp af några tuber
kunnat upplösas i särskilda stjernor. Uti somliga kunna väl stjernor synas, men
deras sken tyckes vara oberoende af sjelfva fläckens ljus. Sådana fläckar finnas
0 Söndag (dies Solis). Gnid.
3 Måndag (dies Lunæ). Silfver.
ø* Tisdag (dies Martis). Jern.
Q Onsdag (dies Mercurii). Qvicksilfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
