Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man förnimmer de förfärliga tilldragelser, som stundom ega rum i grannskapet af
eldsprutande berg, kan man högeligen förundra sig öfver, att menniskor der vilja bosätta sig och
till och med bygga städer m. m. Största anledningen härtill är väl den herrliga naturen i dessa
trakter och den öfver all beskrifning rika växtligheten i en jord, hvars hufvudbeståndsdelar äro aska
och förvittrad lava. Menniskorna likna i detta fall myrorna, som, om deras stack blifvit förstörd,
med dubbel ifver arbeta på dess återställande, utan beräkning på nya möjliga faror.
Jordbäfningar äro fasansfulla tilldragelser, som ofta omskapa stora
landsträckor; jordens yta rör sig i vågor såsom hafvet i storm, skorstenar falla ned,
murar spricka sönder, klockor ringa af sig sjelfva, kela städer kastas omkull och
allting begrafves under gruset; floder stiga öfver sina bräddar eller taga annat
lopp, jorden remnar och uppslukar skogar, städer och berg, rök, lågor och
qväf-vande stank uppstiga ur öppningarne, allt under förfärligt bullersvart dimma
drager sig öfver landet och åskdunder höres i höjden och djupet, hela öar stiga
upp ur hafvet eller försvinna, vatten uppstiger på stora landsträckor, och der
skepp nyss seglade på hafvet blifver torrt land, o. s. v.
I vårt land märkas jordbäfningar ganska svagt: man hör ett buller såsom af en rullande
vagn och känner en liten rörelse i jorden; närmare eqvatorn är detta starkare. Skälet härtill är
påtagligen det, att i följd af luftens högre värme jordskorpan der ännu är jemförelsevis tunnare
än hos oss. Anledningen till en jordbäfning kan vara olika: då vatten under längre tid
bortsköljt de lösa ämnen, på hvilka somliga berg hvila, störta de omsider i djupet och med dera
landskaper, städer m. m., som på dem finnas. Andra deremot stå tydligen i omedelbart
sammanhang med vulkanerna och deras utbrott. Att vatten kan komma in i vulkaner vet man af
hafsfiskar, som .stundom ur sådana utkastats. Om nu någon öppning bildas så djup, att vatten
nedtränger ända till den heta massan i jordens inre, måste detta ögonblickligen förvandlas till
ånga; af ångmaskiner veta vi, huru förfärlig kraft sådan eger. Brista urbergen, antingen af
ångor, sin egen tyngd eller annan orsak, och vid sin sjunkning trycka på den understa flytande
massan, måste denna antingen rusa ut i redan befintliga öppningar eller bryta sig nya, liksom
då man trycker på ett löst och saftigt plommon eller annan frukt.
En af de ryktbaraste jordbäfningar, som någonsin egt rum, inträffade den 1 Nov. 1755 och
kändes samtidigt i Afrika, på Corsica, i Italien, Schweiz, Holland, Tyskland, England, Sverige,
Norge, Vestindien och Norra Amerika. Starkast var den dock i Portugal och Spanien samt det
midtöfver liggande norra Afrika. Vid klar och lugn väderlek hördes först ett åsklikt buller i
jordens inre, och derpå kändes en så stark stöt, att de största bergen i Portugal skakades i sina
grundvalar; de flesta remnade i toppen och söndersprängdes, så att stora klippstycken rullade
ned i de närliggande dalarne. Uti staden Lissabon störtade de flesta byggnader öfver ända, och
inom sex minuter omkommo 60,000 menniskor. Hafvet drog sig undan, så att mau såg ett
stycke af dess botten torrt, men kort derefter rusade vågorna tillbaka med ett svall, som slog
mer än 50 f»t öfver hafvets vanliga yta. En talrik menniskoskara, som lyckats undkomma med
lifvet ur stadens sammanstörtade hus, hade tagit sin tillflykt på en nybyggd kaj, vid hvilken
en mängd båtar och smärre fartyg, också öfverfylda med menniskor, lågo fastade. Hastigt sjönk
hela kajen med alla, som befunno sig derpå, i djupet, och drog äfven med sig båtarne och
fartygen; en vattenhvirfvel rusade efter i djupet, på hvilket man sedan ej fann botten med en öfver
100 famnar läng lina. Hvarken efter kaj, fartyg, båtar eller menniskor syntes sedan minsta
spår; intet enda lik flöt upp eller kunde med dragguiug återfinnas. Sannolikt hade en remna i
hafvets botten uppslukat allt och sedan tillslutit sig, hvilket blifver än mera troligt deraf, att
vid samma tillfälle en hel stad med 9,000 invånare jemte en mängd kreatur, belägen i det gent
emot liggande Afrika, nedsjönk i en bergskrefva, som strax derefter åter tillslöt sig. Setuvals
hamnstad, 3 mil från Lissabon, uppslukades äfven hel och hållen på samma gång.
Groitor. Så kallas öppningar, som finnas uti jorden ocli förekomma
nästan uteslutande i bergstrakter. Be delas uti tilldanade och naturliga. De förra
hafVa bildats genom menniskomakt, till största delen i afsigt att ur dem upphemta
nyttiga mineralier. Hit kan man räkna alla malmgrufvor med deras stollar och
gångar, stenbrott under jorden, stenkols- och saltgrufvor m. m., äfvensom de grifter
och hvalf, hvilka äro bestämda till förvaringsrum för lik och andra saker. Be
naturliga grottorna äro stundom mycket stora och gå djupt in i bergen. Be
kunna väl finnas i urberg, men dock oftast i kalkstensberg, och deras tillkomst
kan förklaras olika; några hafva uppkommit, då bergen vid sin omstörtning i
urtiden kommit att stanna med kanterna emot hvarandra; andra syuas bestått
af lös massa, som sjunkit tillsammans sedan den öfversta delen hårdnat och blifvit
stående som ett tak deröfver; andra åter hafva ögonskenligen tilldanats af vatten,
som småningom bortsköljt sand och andra lösare ämnen, som funnits i bergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
