Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tretlje tlelen:
K a t u r 1 ii r a.
Ordet natur hafva vi från latinet, härledt från nasci (fddas), natus (född).
De flere meningar, under hvilka detta ord hos oss begagnas, äro så allmänt
Ikända, att deras upprepande här torde vara onödigt; i vidsträcktaste bemärkelse
förstås dermed så väl de skapade tingen sjelfva som hvart och ett tings
särskilda väsen och egenskaper. Kännedomen härom är en af de vägar, på hvilka
en rätt kunskap om en allsmäktig Försyns outgrundliga vishet, kärlek och makt
han inhemtas; derjemte bibringar denna kännedom äfven förmågan att använda
de skapade tingen för de ändamål, till hvilka de blifvit ämnade, lär oss att
till vår nytta begagna de tingens egenskaper, som dertill äro tjenliga, och
undvika dem, som kunna skada oss, livarigenom vi sjelfva kunna blifva hvad
Skaparen ämnat oss till, nämligen skapelsens herrar.
Likasom astronomien hafva äfven andra delar af naturkunnigheten varit kända och studerade
af egyptier, kaldeer, fenicier med flera af äldsta tiders folkslag. De som sysselsatte sig med
naturläran kallades magi (vise); dessa utgjorde emellertid endast n&gra fä lärde, merendels
prester, som framställde sina kunskaper medelst hieroglyfiska bilder, om hvilkas betydelse
allmänheten icke hade något begrepp, utan ansågo som öfvernatnrliga, hvaraf benämningen magi blef
liktydig med »trolldom», och en mager blef ansedd stå i närmare förhållande till andeverlden,
genom hvars biträde de verkningar åstadkommos, som stundom förevisades. Jemförd med
nutidens var emellertid sjelfva magernas kännedom högst ringa, och bland några riktiga åsigter
framstå nti äldre tiders lärdomshistoria en stor mängd mystiska dårskaper. Andarne voro i
synnerhet de väsenden, till hvilka man satte tro och ville tillegna hvad som skedde. Först på
1200-talet började klarare insigter framlysa; men äfven här måste ljuset utstå hårda strider
mot mörkret, hvilket ej kunde skingras utan att först hafva fått sina offer. Så omtalas en
Roger Baco, född i Sommersctshire i England 1214, hvilken för att ostörd knnna egna sig åt
kärleken för vetenskaperna ingick i ett franciskanerkloster, men der för sina djnpare insigter
i naturläran, hvilka förklarndes såsom trolldom, vid en andlig domstol förbjöds att skrifva och
Insattes i fängelse, derifrån han först på sin ålderdom befriades. De öfriga personer, som på
hvar sitt sutt bidragit till denna och andra vetenskapers nuvarande ståndpunkt, komma att nti
lärdomshistorien omtalas.
Naturkunnigheten skiljer sig i tvenne hufvuddelar, nämligen naturläran,
som lemuar upplysning om tingens inre och yttre förhållanden, sammansättning,
-egenskaper m. m., utan afseende på lif eller liflöshet, samt naturhistorien,
hvilken livar för sig framställer de skilda egenskaperna hos så väl de lefvande
som de liflösa naturföremål, som finnas på jorden. Vi vilja här först anföra
hufvudgrundérna i naturläran, hvarigenom naturhistoriens framställningar torde
bli mera lättfattliga.
Hvarje skapadt ting, som kan uppfattas med ett eller flere af våra yttre
sinnen samt intar ett rum och oger tyngd, kallas en kropp; således äro icke
ålleriast djur, växter och metaller, utan äfven vatten och luft kroppar, och
häraf indelas sådana i tre slag, nämligen fasta, flytande och luftformiga. Men
alla för våra yttre sinnen förnimbara ting äro icke kroppar, emedan vissa sakna
dessas tvännc egenskaper, yttre form och tyngd; sådana ting äro ljus, värme,
ljud, elektricitet m. fl., och kallas vanligen företeelser eller fenomener.
Fenomen är ett ursprungligen grekiskt ord, hvilket egentligen betyder »det som synes»,
och tillhör rätteligen nlla nnturens verkningar, uppmärksamt betraktade; man begagnar likväl
företrädesvis detta ord för mindre vanliga tilldragelser och tillfälliga förändringar, som genom
sin sällsynthet aftvinge oss den uppmärksamhet vi neka åt naturens jemnare lopp.
Vid någon uppmärksamhet på de företeelser, som råda i naturen, finna vi,
att när olika kroppar komma i beröring med hvarandra, eller under hvarandras
inflytande, uppkomma fenomen af två slag: antingen få kropparne vissa nya
egenskaper, som kunna vara mer eller mindre öfvergående, men utan att deras
egen sammansättning förändras, eller uppkommer dervid en djupt ingripande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
